djubbi-djubbi-jul igen

Allt för att inte packa. Kanske hinner jag med det i nyhetspausen. Som visst började nu. Ojdå. Jag borde tvätta håret innan också. Jag kommer inte hinna hem om efter jobbet. Jobb från morgon till eftermiddag, adventsstök hos Ängel direkt. Spetsad glögg. Och runt kl 20 är det dags för mig att ta mig ut till Arlanda för att vid midnatt bli upphämtad av världens bäste bror på Sturup. Det kommer bli en stressig jul. Men en fantastiskt fin. Det vet jag. Jag kommer vara med familjen jag saknar så mycket, på landstället jag inte sett på år och dar. Sen att det är givet att jag kommer bli pikad, trakasserad och hånad av min farmor, det får jag ta. Jag har vanan inne och hoppet är ju det sista som lämnar. Kanske är hon snäll i år. Kanske.

Try a little tenderness

Min favoritlåt denna jul. Helt fantastisk.

På tal om Otis Redding snubblade jag över en inspelning av Try a Little Tenderness som framfördes av Chris Brown. Ironiskt att han senare misshandlade sin flickvän nära till medvetslöshet.

Folk fortsätter att förvåna mig och motsäga sig själva.

I huvudet på A. Malkovich

• Varför ser Hötorget ut som ett jättestort badrum? Vem vill tänka på vatten när man åker under jord liksom? Är det verkligen den känslan man strävat efter eller har man varit ute efter något annat men i så fall vad? Blått, Aqua och vitt kakel. Precis som ett badrum. Bara golvvärme som saknas. Vart är kranen liksom? Haha, vad roligt det hade varit om de hade löpt hela linan ut och satt dit en stor jävla dusch med tillhörande draperi. Och ett handfat. Toalett hade kanske varit att ta i Man vet ju precis hur det skulle sluta. Eller inte. Kanske inte helt fräscht av mig att tänka på bajs när jag åker kommunalt. Varför får Hörtorget mig att tänka på avföring?

• Hur samlades så många rasister i Trelleborg? Hur gick det till och varför? Nej det är inte Trelleborg.. Vad heter det? Vellinge! Undrar om det är många rasister som åker fel. Hamnar i Vällingby istället när de ska gå på sina möten och hata. Haha. Vad snopet. Det är nog inte lika många rasister i Vällingby. Måste blivit tomma möten… tar man med sina barn till sådana möten, eller är rasistiska föräldrar likadana som mina föräldrar när det kommer till att låta barnen bestämma vad de tycker själva? Jag vet ju fortfarande inte hur mamma och pappa röstar. De tog alltid andra sidan i diskussioner så jag skulle lära mig att argumentera och stå upp för det jag tyckte. Fast sen är ju inte mina föräldrar rasister heller. Om de var det kanske jag hade… bott i vellinge? Jag föddes ju inte så långt ifrån. Men å andra sidan flyttade vi ju därifrån illa kvickt. Vellinge…. Hur tänkte man där liksom?

• Varför vill inte bibelförsäljare och predikanter låta ett nej vara ett nej och gå snällt när jag ber dem och säger att jag inte är intresserad? Jordens undergång ligger i allas intresse och du vill väl bli mottagen av Gud när du skickas vidare till livet efter detta? Sen när har det gått bra att övertala folk in i en religion? Korstågen gick väl sådär… och de är dessutom slut. Med några århundraden till marginal. Och om man kommer till ett liv efter detta, vad gör Gud där då? Han lär väl ha fullt upp. Om jorden går under kommer många kola samtidigt och då kommer väl knappast Gud att ha tid för en privat visning och rundtur? Och vart skulle jag i så fall leva om jorden kommer gå under. Då finns det ju ingen vits med ett liv efter detta. I himmelen? Om det regnar då? Det regnar inte i himmelen? Då kommer ju inget växa och så kommer vi alla dö i alla fall. Igen. Det låter ju inte speciellt inspirerande, det får du hålla med om...

• Varför valde Orup att kalla sig själv för Orup när han heter typ Thomas? Var Tompan upptaget? ”Oooooch det där var ’hellre jagad av varger’ med Tompan, Ni lyssnar på…” När han var gift med Sofia, kallade de varandra för Orup och Soffipropp? Antagligen inte men vad konstigt att inte kalla Orup för Orup. Thomas… Tilltalar drottningen och kungen varandra vid namn? Undrar om de blir lite kärvänliga och gullar till det lite..? Silvan och Kalle. Silvan… heter inte det byggvaruhuset Silvan? Kanske inte så snällt att kalla henne för det då. Hej IKEA liksom…

• Varför finns det fortfarande högkriminella områden? Om alla vet att det finns ett sånt, borde inte det vara fixat vid detta laget? Och är det inte jättedumt av någon som söker utföra kriminella handlingar att söka sig till ett sådant område? Där alla redan är på helspänn, menar jag. Vore det inte sjukt mer taktiskt med en högkrimenll turné?

• Varför finns det fortfarande debatter och diskussioner om saker som homosexuellas rättigheter? Och varför i hela friden kallas det för ett känsligt ämne? Om man kallar det för ett ”känsligt ämne”, menar man inte då på någon slags gråzon? att det inte finns ett rätt eller fel.? Jag vet inte, men om det finns en sida som anser att ens sexuella läggning ska ge en mer eller mindre rättigheter än andra, då anser jag att det verkligen finns ett stort jävla fel. Och det är verkligen inte känsligt alls. Bara ointelligent och dumt.

• Vem kom på att man skulle blanda kaviar och mjukost? Hur hög var man då?

• Det här med att klottra grejer på väggar och dörrar på nattklubbars toaletter. Varför? Det står ju aldrig något egentligen upplysande. ”LISA HAR LEGAT MED SEXHUNDRA KILLAR PÅ VÅR SKOLA! HON ÄR EN HOOOORAAA!!!” Jaha… undrar vem Lisa är. Och på vilken skola vill sexhundra killar gladeligen bli bukisar? Det måste vara en jävligt stor skola. Lisa lär ju inte ha legat med ALLA killar på skolan. Säg en tredjedel och du är generös, statistiskt. Då går man alltså på en skola med runt 1 800 killar i ungefär samma åldrar. Lika många tjejer. Och sen lika många som är bra mycket äldre och yngre som Lisa kanske inte har satt tänderna i. So to speak. Och de säger ju att man aldrig är så unik som man tror. Att vad du är gör så har andra gjort det före dig… det måste vara ett jäkla snitt på liggande i den där skolan. Och har Lisa verkligen tagit betalt av alla killar? Om inte kan man ju inte kalla henne för en hora… Jag hoppas verkligen att lärarna delar ute kondomer på biologilektionerna och att alla är info… FAN toapappret är slut! Det borde finnas extra i varje bås, varför gör det aldrig det när man behöver det? Det kanske alltid är någon som behöver det någonstans. Satans massa toapapper man hade behövt för att… aja. Jag får dropptorka. Känns ju superfräscht… Vad var det nu jag tänkte på…?

Those little things that only I know. Those are the things that make you mine.

Varje gång jag jobbar med min chef känner jag min saknad av dialekt och en självklar rot. Min chef pratar på bredaste göteborgskan och har ett självklart ursprung som hon håller med högt huvud. Själv får jag alltid förklara mig.
-Vart är du ifrån då?
-Jaså?? Men herregud DET hörs verkligen inte.
Jag känner en liten hemlig längtan att bre på. Att smila stort och lägga på någon dialekt som låter sådär lite charmigt enfaldig. Men det gör jag inte. Det som inte kommer naturligt får jag lägga i en låda och spara till andra tillfällen. Tids nog får jag säkerligen användning för det mesta.

Mitt jobb är hjärndödande och jag börjar längta bort igen. Ett halvår efter flytten till hufvudstaden och jag går i tankar om att lämna. Säga vad man vill, men punktlig är jag i alla fall.

Elle kallar mig Fröken Freud i hennes senaste inlägg. Jag hävdar bestämt att om jag inte hade vänner som var så freudianska hade jag helt och hållet sluppit göra amatörmässiga och ibland skrämmande precisa psykoanalyser som oftast är att peka ut det uppenbara.

Klockan är 22 och om åtta timmar sk jag vara tillbaka på jobbet och göra samma sak om och om igen.

Slentrian - Here I come.

Dream a little dream of me.

Klockan är 05:34 på natten och jag vaknar av att följande har utspelat sig i mitt undermedvetna;

Jag har varit på date med en kille som äger en liten terrier som hela tiden har hoppat upp i mitt knä och som jag hela tiden försöker sätta ner på golvet eftersom den luktar marshmallows. Golvet är gjort av ost.
Killen bäddar en bäddsoffa med gråa lakan och tycker att eftersom daten gick så bra kunde vi ju sova i den tillsammans. Den är ju renbäddad och allt (Killen ifråga är Niles från TV-serien Frasier). Jag håller inte med och tar mig hem till mitt.
När jag ligger hemma i min egen säng, ensam och nöjd, får jag ett sms. Jag tittar på klockan och ser att den bara är 00:15. Primetime.

(Människan som skickat detta sms är i själva verket en gammal korridorare till mig som inte jag har träffat på säkert fem månader. Ironiskt nog pluggar han till psykolog och skulle säkert kunna berätta för mig vad mitt undermedvetna vill få mig till denna gången, men det känns inte så lägligt att ringa för den sakens skull. Han är fantastiskt snäll och rolig och vi hade ett roligt år tillsammans och kom väldigt bra överens, men som sagt. Nu har vi inte träffats sedan jag flyttade därifrån.)

I sms:et står det följande:

Du och jag, regi ikväll. Leo vill spöa skiten ur Joey. Jag hade kunnat glömma att jag säger det, men det gör det inte mindre sant. Det är ett lätt val.

Japp. That's it. Jag vaknar svettig och förbryllad och min vana trogen skriver jag ner det jag minns. Tolkningar är mycket välkomna. Tilläggas ska kanske att jag i drömmen vet att meningen "Leo vill spöa skiten ur Joey" syftar på onani eller annat i sexuellt slag.

son of a preacher man

Harpan har hyst in mig hos sig på obestämd tid. Jag är enormt tacksam. Harpans kusin är i stan och sover över här. Det är trångt men trevligt. Igår drog de med mig på gayklubb. Jag skämdes när jag märkte att jag efter ett par timmar började sakna uppmärksamheten från andra barer och uteställen som jag aldrig är sen att klaga på annars.

Jag sitter ensam i lägenheten. Harpan är ute på stan med sin kusin. Ensamtid. För första gången på en evighet. Ensamtid. Just me, myself and.... Ben&Jerry

Jag har två dagar på mig att flytta ut och fortfarande ingenstans att ta vägen. Eftersom jag fått jobb är det ingen idé att åka söder ut, och soffan jag litade på blir inte ledig förrän på söndag tidigast. Just nu är det inte kul att vara jag.

Take this waltz

Jag går från att ena dagen var hur motiverad och peppad som helst, till en dag i apatins tecken då jag bara vill sova och sova i dagar. Inte tänka, inte göra någonting. Idag är en halvapatisk dag, vilket är bättre än en helt apatiskt, det är sant, men det bästa vore kanske en sådan dag när man hoppar ur sängen till melodin av my sharona. Inte idag, men som sagt. Det kunde vara värre.


I söndags var sista dagen på jobbet och även sista kvällen ute med samma gäng. Uppe klubblokalen spelades Gyllene Tider vid ett tillfälle. Det är över nu. Snygg böjde sig fram och viskade i mitt öra, sedan stod han, jag, barsk och Snäll med armarna om varandra i en ring och tackade på vårt eget sätt. Dream Team. Sen tog vi ett steg tillbaka, Snäll och Snygg sade i unisont gud vad jag hatar gyllene tider och vi lämnade i samlat trupp dansgolvet.

Det är något fint med avslut. När det är lyckade sådana. Jag hatar att ta farväl, men det behövde jag inte göra här. Vi vet vilka vi är som kommer hålla ihop. Kanske inte lika ofta, inte lika intensivt, men vi finns kvar. Ett är slut, ett annat börjar.

Jag tänkte vara snygg och rockig idag. Sitta i solen med mitt kaffe och förbereda mig för Prövningen. Det hade funkat bättre om det inte regnade.

In the ghetto

Mittemot mig sitter en man och läser koranen. Emellanåt tittar han ut genom fönstret och nickar, som om han då får bekräftat det han nyss läst. Jag avundas honom hans tro. Jag och harpan känner oss ensamma och ledsna. Vi bestämde oss för att vara ensamma i varandras sällskap

Kick it with my girl today

Eftersom jag har en tendens att förstora saker kallar jag det ett dilemma. Andra hade kanske kallat det för ingenting alls. Kanske är det ett mellanting. Vi hade ett samtal som jag initierade. Som så många andra gånger när alkohol gjort mig modig och ärlig. Jag sa att jag analyserat och kommit fram till att det finns två av honom. Jag sa att det finns en som vill umgås med oss. En som vill dansa, skratta, fåna sig och strunta i alla andra. Och en annan som är för bunden i sitt förflutna och sin uppväxt. Som vet att det gamla umgänget inte är det bästa, men banden är familj, och den familj man har håller man hårt i. Hur otrevliga de än må vara. Han sa att jag hade helt rätt. Att jag läst rätt. Jag sa att jag inte förväntade mig något. Jag bad inte honom att öppna upp, eller att förändra. Jag bad honom bara att slappna av och att försöka sluta vara obekväm när hans två världar kolliderar. Jag berättade för honom att jag tycker om honom och kommer finnas där så länge han tillåter mig. Han sa att han kände likadant. Han skulle försöka. Jobba. Att inte ska obekväm eller besvärad. Han försökte. Så varför kände jag mig så fruktansvärt illa till mods när det krockade ikväll? Så illa så att jag var tvungen att åka därifrån. Inte ens hans nattliga sms tar bort samvetet som påminner mig om att jag lämnade. Han försökte och jag stack.

all I can taste is this moment

Idag har jag svettats nog för att fylla ett badkar. Eller kanske en större hink.

Och det bara fortsätter.

Jag kan inte sluta.

Jag dricker isvatten och sitter i bara linne med öppet fönster. Jag slutade att jobba för två timmar sedan, och eftersvetten är nästan värre än den faktiska jobbsvetten. Jag behöver helt klart tvätta håret imorgon, och det känns lite jobbigt.



Efter jobbet gick jag ut och drack ett par drinkar med Snygg som kommit hem från sin semester. Solbränd och taggad. Vi mötte upp med ett par av hans kompisar och satt och pratade bort en timme.

Jag trivs bättre runt killar. Generellt. Jag känner mig friare att säga vad jag tycker och känner. Mer orädd, med impulsiv och mindre självmedveten. Mer mig. Det blir bara jobbigt när jag inte riktigt är medveten om vilka signaler jag sänder ut. Tydligen betyder en social och utåtriktad tjej att man är lätt och villig. Inte något som jag kände mig idag. Eller någonsin. Och det blir alltid lite jobbigt när vissa människor tror att det är okej att ignorera gränser, sociala och fysiska, eftersom man suttit och pratat med denne den senaste kvarten. Det är inte okej. Det är aldrig ok. Gränser är gränser och där var mina.

Det var dags att ta tunnelbanan hem.

"Once... twice..."

Min "flirt" kom förbi jobbet idag. Jag förbannade hans timing och halvgömde mig bakom baren. Det fungerade inte. Vi stod och pratade tills vi båda var tvungna att rusa.

"...Three times a lady"

Om jag nu bara kunde sluta att svettas...!

Fly on the wall

Vi kan kalla det en flirt, för det är nog precis vad det är. Vi kan säga att det är menlöst och ofarligt. Vi kan säga att det inte betyder något och att det inte spelar någon roll. Men visst värmer de där armarna som håller om en när man frusna tillsammans väntar på en taxi. Och visst är det fint med den där kroppen som alltid håller sig intill en när man är ute. Ögat som blinkar till en från andra sidan rummet får en att känna sig lite större och handen som håller sig vid ryggslutet under samtalet får spänningen att öka lite, lite extra. Telefonsamtalet tre minuter efter att man sagt hejdå känns trevligt och spontant och att veta att ett möte imorgon är oundvikligt känns inte jobbigt alls. Ja, vi kan kalla det vid många namn. Men en flirt är nog precis vad det är. Och det känns inte fel alls.

Free falling

Kombo är på semester och när jag kommer hem sover två män jag aldrig träffat eller ens sett i rummet bredvid. En i soffan och en i Kombos säng. Det känns olustigt. Jag är tyst när jag går in genom dörren, men de är vakna. Eller så väckte jag dem, fast det är inte så troligt. Jag försöker göra mig osynlig och ohörbar. Jag vill knappt vända mig i sängen, för jag vill inte att de ska höra mig eller tänka på att jag är här. De är säkert trevliga killar, men de är fortfarande främlingar i min lägenhet. Främlingar som kommer vara borta när jag vaknar. Som om de inte ens varit här...

Begging you

Malmö. Känslor flödar och samtalen blir djupare och djupare. Jag träffas kompisar från förr och myser av känslan att de finns kvar, att vi fortfarande känner av och älskar varandra oavsett vad vi gått igenom. Det är de som räknas. Soldaterna som står kvar i första ledet. Om ett par timmar ska jag träffa X. Vi strider inte i varandras legioner längre. Förhoppningsvis kan vi klara en kväll tillsammans utan att vara sårande. Det har gått ett halvår sedan vi sågs sist. Den som lever får se...

En evighet - en kort sekund

Var det inte längre till paradiset? När jag var liten kändes den som tusen mil, när man trampade och trampade på sin lilla cykel för att komma fram. Jag minns att pappa fick cykla bredvid och putta mig i ryggen när jag blev för trött. Tusen mil. Jag var så arg på mamma och pappa för att de inte hade köpt ett av de där sommarhusen som 'alla andra' hade. Ett sånt där med en ändlös trädgård och tre meter från strandbrynet. 'Alla andra' hade ju det och det var helt klart hundra gånger bättre än vårt hus. Jag var besviken, för illusionen jag hade om ett sommarhus stämde inte alls ihop med min verklighet. Idag tog det tio minuter att cykla till paradiset. Tio minuter, så var vi här. Jag gräver ner fötterna i sanden igen och tänker på den lilla flickan som tog allting för givet. Varenda sommar var självklar. Jag skäms lite över hur bra jag haft det och aldrig uppskattat de små sakerna som egentligen inte är så små. Jag uppskattar de nu och hoppas att det inte är försent. Sanden kliar och mamma vill bada. Vi hörs.

Summertime

Jag trängs med giriga tanter, alla i jakten på årets skörd på kiviks musteri. De som trodde att människor blir lugnare och mer fridfulla as time goes by har uppenbarligen aldrig varit här. Övriga dagen har bestått av konstrundor, promenader och debatter om Ulf Lundell. Konsten vs livet, eller i detta fall privatlivet då ett konstverk enligt Lundell uppförts endast för att allmänheten ska kunna se in i hans trädgård. Jag var uppe i konstverket och blickade ut mot öppna landskap och trubadurens hem. Hade han stått naken i trädgården och viftat med en vit flagga, hade det inte gjort någon skillnad. Man såg mest ingenting av hans hem. Konturer. Ett stort hus någonstans i utkanten av medvetandet. Knappast syftet med klättringen. Så mycket ger jag för den debatten. Kanske har jag idag sett Ulf Lundell naken, kanske inte. Vem fan vet?

The piano has been drinking.

Äntligen. Semester och södern. Timmar framför pianot, svettiga stunder i solen, svalka i skuggan. Film med familjen, långa middagar med skratt och sällskap. Ingen stress, ingen storstad, inget jobb, inga telefonsamtal som måste besvaras, inga tider att passa. Inga väckarklockor att ställa. Rehabilitering för själen, och jag njuter av varenda minut av den läkande veckan jag har framför mig.

Bygg inte hus av grus

Den mest otekniska människan i världen har gett sig den på att få upp bordet från ikea. 'jag behöver ingen hjälp, jag är ju grym på pussel, hur svårt kan det vara?' tänkte hon och tog sin verktygslåda i färg orange och satte igång. Och nu sitter hon med bordsben intrasslade i sina egna, kliar sig i huvudet och tänker att det vore skönt om Kombo var hemma. Att jag aldrig lär mig...

Neverwhere

Tåg igen, fast denna gången utan skrikande barn med kletiga fingrar och utan en förmögenhet till sj. Tings are looking up. Hurra för alternativ tågtrafik!

What I Like About You

Fantastiska saker som inte utgör ett problem när man bor själv:

-Att gå på toaletten med öppen dörr
- Att prata med mig själv/TVn
- Att lyssna på "dålig" musik och sjunga med utan att behöva skämmas för att jag kan texten
- Att gå omkring i pyjamas/sunkiga mjukiskläder/hålig urtvättade gamla T-shirts och trosor tills jag känner för att ta på mig något anständigt. OM jag någonsin känner för att ta på mig något anständigt.
- Att stå och titta på mig själv i spegeln efterblivet länge och prova olika frisyrer, inspektera tänder, pormaskar, ojämnheter, ögonfransar och fåfänga mig något enormt till ingen som helst nytta över huvud taget.
- Att mima lite framför spegeln.
- Att ha högläsning för ingen mindre än mig själv.
- Att ibland ha den på engelska.
- Att ligga i soffan och slötitta på hjärndödande sitcoms lite för länge.
- Att få tokryck med saker som städning/situps/pyssel etc. och att hålla ångan uppe tills jag inser att det inte alls var roligare än förra gången och stanna någonstans mitt i det halvfärdiga kaoset jag lämar efter mig.

ETC.

Dessa punkter (mfl) är anledningar till att det är så gött att bo själv. Man gör precis det man vill. Det är inte ensamt för fem öre - man har ju alltid sig själv.

Dessa punkter är de jag saknar sedan jag gått och blivit kombo.

Dessa punkter är de jag roar mig med när min kombo åker bort över dagen.

Men det är fantastiskt fint att vara kombo också. På många sätt. Någon gång ska jag göra en sådan lista också, men just nu har jag tappat intresset lite grann. Jag lämnar den andra listan lika alvfärdig som den ovan. Fast bara inte i print.

-SheShep

Skål för K

Och skål för att det aldrig någonsin går att romantisera en walk of shame

Som lovar tusenfalt

En dag som jag aldrig trodd skulle ta slut gjorde det ändå. Efter många om och men. Och män. Jag har svettats en hink ungefär och mina fötter bultar och längtar efter vila. Paret bredvid mig är ganska mycket yngre än jag. De släpper aldrig varandra och pussas och kramas som om de var ensamma. Vilket de inte är. Tunnelbanan är full av folk men de lever i sin lilla bubbla. Det är fint. Jag, Snygg och långe farbrorn hade sällskap en bit efter jobbet. Vi satt mest tysta. Alla är helt utmattade efter veckan och framförallt efter gårdagen. Imorgon har alla ledigt men vi ska ändå träffas. Våra chefer ska bjuda på middag och 'lämplig dryck'. Jag misstänker att mycket olämpligt kommer inträffa. Den som lever får se...

I bet her mama never told her why

Det blev lite, lite midsommar i alla fall. Tydligen ska vi fira det ännu mer imorgon, jag och "DreamTeam". Det var en lugn liten kväll som ett bra avslut på en tråkig dag på jobbet när tiden stod still.

Jag och Snygg fick kvalitetstid. Han är inte tråkig. Jag börjar kunna definiera honom nu. Det börjar falla på plats. Vi är inte riktigt där än, men snart. Snart. Jag kom fram till att det enda jag unde göra var att fråga. Bombardera med frågor. Vilket jag gjorde när vi blev lämnade ensamma. Tusen frågor. Han spelade snällt med. Harpan och Barsk var där också. Det blev en lyckad kvartett. Imorgon är det vi igen. Förhoppningsvis jobbar Snäll också och kan hänga med ut. Hans flickvän är tydligen över 40 år gammal, viskade Snygg till mig när jag såg frågande ut när de andra glömde bort att jag är ny i umgängeskretsen. Så kan det gå. Jag hade föreställt mig Snäll som singel. Eller med någon yngre. Men man vet aldrig. It goes to show.

Jag ska försöka kväva detta behöv jag har att definiera folk eftersom det bara leder till förutfattade meningar. Någon gång hoppas jag att jag kan känna mig trygg i ovetskapen. Kanske att om jag slutade iakta och granska och tro att jag vet människor, kanske då att männiksor skulle skuta chocka skiten ur mig när det som minst passar.

Kanske.

Kanske inte.

-SheShep

steady chasing that paper

Igår var en ledig dag. Jag och Elle möts upp för att ta en öl inne i stan och sedan dra vidare för en dagens drink på mitt jobb. På jobbet möts vi av Bitsk som är på g och planerar utgång efter jobbet med hela vårt arbetscrew. Jag och Elle följer med efter att ha suttit i baren ett par timmar och tittat på när mina kollegor jobbade, städade och till sist stängde. Jag lär mig svära på både arabiska och finska.
Snäll går lite tidigare för att möta upp andra. Snygg och Bitsk tjafsar om vart vi ska gå. Första stoppet blir i närheten. Jag viskar lite diskret till Bitsk på vägen dit att jag är helt fascinerad över hur Snygg hinner duscha efter jobbet på samma tid som alla andra byter om. Hon fnös och sa att han inte duschar, bara drar vatten genom kalufsen. Jag blev lite mindre imponerad.
Vi är kvar på första stället tills det stänger. Vi sitter i soffor med fina vita dynor och många kuddar. Jag skrattar och pratar med mina jobbkompisar. Sneglar då och då åt Elles håll för att se till så hon har det trevligt och inte känner sig lämnad utanför. Men hon ler och har det där sociala glittret i ögonen som hon får när hon träffar nya människor.
Vi går i samlad trupp vidare till ställe nummer två (eller nummer fyra för mig och Elle) som hade öppet desto längre. Elle bondar med Bitsk och Tassen. Jag står och skojar med Harpo, Snygg och Stråk. Jag och Harpo bondar. Jag och Stråk bondar. Jag och Snygg.... bryter isen lite ytterligare. Ett stort steg framåt tyckte jag.
Jag säger det senare till Elle som replikerar att hon tyckte att Snygg var tråkig. Jag är rädd för att hon kan ha rätt...

Någon gång vid halv fem på morgonen rinner jag ner i Elles bädddsoffa. Vaknar för tidigt när Elles lilla arga kompis ringer och ställer sig frågande till varför folk överhuvudtaget kan sova efter klockan nio.

Imorgon är det midsommar och jag jobbar hela helgen, men i ett ganska bra sällskap, så jag överlever med största säkerhet ett år utan nubbe och små grodorna.

Pokerface

M:elle F HAR dåligt inflytande på mig. Hon behöver inte ens hetsa mig längre. Så fort vi är i varandras närhet bränns pengar. I detta fall mina. Men jag är nöjd. Det mesta behövde jag, och det var trevligt att känna sig lite bekymmerslös och bara "festa loss". Men det där med att man aldrig ska gå till mataffären hungrig, kan nog appliceras på sommarrean också. Gå aldrig ut på stan i rea-tider när din garderob känns tunn. Då försvinner mat till pengar och hyra. Och fastän det var hundra år sedan jag shoppade kläder till mig själv kan kanske dagen idag kännas som en överdrift...

Å andra sidan kan jag nog skaffa mer dricks imorgon. Tack alla gäster för att ni hjälper mig att bidra till masskonsumtionen.

The reason why

Kommer hem efter två timmars övertid på jobbet. Har haft en skitdag där ingenting funkade överhuvudtaget. Om drygt sju timmar kommer hantverkare och bankar på min dörr. Misspepp. Kokar té och kryper upp i fönsterbläcket i köket. Fönstret står öppet och jag låter den kyliga nattluften svepa över mina trötta ben. Lyssnar på Rachael Yamagata som jag snubblade över på en annan blogg. Andas lite och tänker att livet ändå är fint att leva. Med alla toppar och dalar som det innebär.

Closer

Liksom min vän Elle trivs jag ganska bra med livet just nu. Det flyter på i sin egen takt, vissa dagar går förbi snabbare än andra och jag känner mig tillfreds och lunkar på i takten som bestäms av allt annat som sker runt omkring mig. Mamma, Pappa och Syster Min var och hälsade på mig. De kom lagom till att jag slutade jobba i fredags kväll och åkte tidigt i morse. Pappa skulle jobba med symfoniorkestern så halv sju åkte de iväg. Det är alltid vemodigt att säga hejdå, och jag är så dålig på det, och undviker det gärna om jag kan, men det kändes inte så jobbigt idag. Kanske var jag inte riktigt vaken, kanske avståndet känns mindre när vi nu i alla fall är i samma land. Jag vet inte vad som gjorde skillnad, men skillnaden fanns där. Jag är ledsen att jag var tvungen att jobba lördag kväll och att det blev så kort tid med dem, men vet att det inte alls dröjer länge tills vi ses igen och även om det kanske gör det i realiteten så känner jag mig ändå inte så långt bort.

Jobbet känns fint. I går tog min chef mig åt sidan och sa att jag redan var en av de bästa i personalen, trots att jag är den enda nya. Att han var glad att de valde mig och att han hoppades att jag ville stanna hos dem hela säsongen. Vart i hela friden skulle jag annars vara? tänkte jag i huvudet, men tackade honom bara och sa att jag trivdes jättebra och inte såg mig själv lämna i första taget. Han är fin min chef. Sträng, men fin.
Jag har fina kollegor också som jag tidigade nämnt.
De jag jobbar med mest är Barsk, Snäll och Snygg.
Barsk har varit min mentor lite grann. Hon är liten och etrig men full av energi och glädje under ytan. Hon påminner mig mycket om en tjej jag brukade jobba med för ett år sedan, som även hon var min "mentor". Så fort de märker att man tar jobbet på allvar och är där för att lära sig, slappnar de av, sänker garden lite grann och låter en komma in i gänget.
Snäll är rolig och... snäll. Han hjälper alltid till. Frågar alltid hur det går för mig och erbjuder en hälpande hand när han har tid. Alltid ett extra stöd. Vi brukar ta raster tillsammans och sitta och snacka strunt om gäster, slagga medarbetare och prata om lite allt möjligt. Igår var skatteåterbäringen ett hett ämne. Han får mig att lugna ner mig lite, ta det hela med ro och låter mig hela tiden veta att om det blir ett misstag är det inte hela världen. Alla är nybörjare i början.
Snygg är ganska svår. Först trodde jag bara att han var tråkig, men jag tror inte att så är fallet. Han tillför något i vår grupp. Jag kallar det vår grupp eftersom det är vi fyra som liksom utgör kärnan på något sätt. Det är alltid minst tre av oss som är där, och även fast Snygg inte säger så mycket, märks det när han är borta. Jag tror att han balanserar gruppen lite. Nej.. tråkig är han nog inte. Vi hade en stund igår precis innan stängning då vi satt och skojade, Snygg, jag och Snäll. Jag tror bara att det tar ett tag för Snygg att tina. Han är nog lite svårcharmad snarare än ointresserad, men jag tror han börjar mjukna. Han är vansinnigt effektiv, och jag fattar inte hur han lyckades ta hand om hela sin station igår, plus hjälpa oss andra fyra med våra samtidigt som han höll noggrann uppsikt över fotbollsmatchen och refererade för oss andra och de gäster som var sansade nog att föra en konversation.

Så effektiv kommer jag nog aldrig bli, och idag har jag varit ledig för första gången sedan jag började jobba, och inte gjort ett dugg på hela dagen. Och det, mina vänner, är jag utomordentligt nöjd med.

If it makes you happy

... It can't be that bad. Men förutom den fysiska utmattninen blir jag lite extra trött när jag tänker på att jag gått från sysslolösa dagar till att ha jobbat 23 timmar på två dygn. Men jag är tacksam och glad över att ha ett jobb, speciellt ett med fina kollegor. Och ännu ett plus är ju att tunnelbanan by night inte alls är så skrämmande som jag trodde. Långt ifrån det värsta med hufvudstaden.

Snart är jag hemma i min lägenhet, i min säng och det, är något som lyfter vilken underjordisk långresa som helst.

God natt

I don't count the marks on the wall, and I don't sleep well at all

-Jaha, Du, Ace, nu ska vi leka associationsleken. Jag säger ett ord och Du säger ett annat som Du kommer att tänka på, rent spontant. Fort ska det gå, det finns inga rätt eller fel.

Helt plötsligt får min omogna hjärna tourettes och ordet PUNG! fladdrar framför mina ögon tills jag inte kan tänka på något annat än att inte, inte, inte skrika ut "pung" till min kanske blivande arbetsgivare.

-Okej, Ace, är Du redo?

PUNG! PUNG! PUNG!

-Då säger jag...

Pungpungpungpung

- Service...

- Bricka?

Han ringde igår när jag stod i mataffären och erbjöd mig att börja jobba redan på måndag. Oh yes.

-Sheshep

What a wonderful world

Efter intervjun var världen lite finare. Det hade slutat regna och vinden var mild. Jag bestämde mig att gå hem. Det är en promenad på en timme ungefär, men jag hade inget annat för mig i alla fall. Jag gick och smålog, lyssnade på Hello Saferide och Nora i min iPod och småmös där jag gick. Det var fint. Fint i det gråa.

En skitsnygg miljöpartist stannade mig. Jag stod och pratade med honom ett tag. Flirtade lite, skrattade lite. Vid slussen stod det en man och kissade på Djurgårdsfärjan. jag log, igen, och gick vidare.

Shake it like a polaroid picture

Arbetsgivare!
De har en tendens att ringa och väcka mig. Hela tiden, varje gång. Man vaknar med ett ryck, och svarar med den där gälla rösten som man själv är helt övertygad om låter som man precis varit uppe, sprungit ett maraton och avnjutit en god lunch, men i själva verket låter precis lika raspig och sömndrucken som man känner sig.

Jag sponsrar i alla fall SJ ännu en gång och åker upp för en personlig intervju de valde att kalla "audition"

- Ja.. Det har ju Du vana av, hehe...

Jag ska inte vara bitter, verkligen inte. Jag är jätteglad och tänker positiva tankar. Något lättad att slippa den arbetslösa sommar jag precis "förlikat" mig med.

-SheShep

Too alarming now to talk about

Häromdagen satt jag med benen i kakburkens knä medan han klappade mina vader och delade med sig av syner på livet. Det var skönt att se den gamla sidan av honom igen, och bli påmind att den fortfarande finns kvar under den stressade och stundvis otrevliga ytan. I torsdags fick jag en ny väninna. Inte ny egentligen, men ny i den benämningen att jag alltid annars räknat bort henne, och inte tänkt på henne som en bra vän, eller någon man kan anförtro sig åt. Jag hade kanske fel och hon har kanske växt. Vi stod och pratade och hon frågade ut mig om kakburken. Jag svarade så ärligt jag orkade och kunde och hon visade sig vara mycket förstående. Hon sa att jag kommit in under hans skal och att det är det få som har. Att det är en försvarsmekanism hos många att stöta bort folk när de kommer för nära - det borde jag veta. Jag svarade att det kanske är sant, men att det i så fall skulle vara lättare att bara vara en ytlig bekant och ha roligt hela tiden.

Men när jag satt där med benen i hans knä och huvudet på sned och hörde honom tömma tankar och kanalisera sina känslor tänkte jag att det nog ändå är värt besväret ibland. Att känna någon ordentligt och vara med om både topparna och dalarna. Det finns en viss skönhet även i det fula.

Ibland.

If I can make it here, I'll make it anywhere!

New York är fanastiskt! Gatorna, livet, pulsen, till och med lukterna av sopor som restaurangerna ställt ut igår natt. Jag älskar det. Jag känner mig snygg och chic när jag går gatan fram i min gröna kjol och mina röda skor. Det är vår. Något förväntansfullt ligger i luften. Jag är så himla glad att jag är här. Jag känner hur hela jag blommar ut och känner mig lyckligare än på länge. Äntligen på väg. Äntligen börjar det! Jag har inte lärt mig området än så jag står och velar mellan taxi eller tunnelbana. Bestämmer mig för taxi så jag ser så mycket av stan som möjligt. Jag ger taxichauffören adressen till lägenheten jag ska till och turen börjar. Någonstans på mitten av Brooklyn Bridge inser jag det storslagna i allt. Att jag är här, att man kan göra vad man vill med sitt liv. Att jag kanske är lite för impulsiv, men att det ordnar sig i alla fall. Att jag kommer göra det helt på egen hand denna gången. Absolut ingenting står i vägen. Total frihet. Total FRIHET. Den känsla kan ingenting mäta sig med.




Så ni kan ju förstå tomhetskänslan som infann sig som ett brev på posten när jag vaknade i min bäddsoffa i mitt föräldrahem och inser att världen kanske blir mindre och mindre, men Brooklyn Bridge befinner sig fortfarande väldigt längt bort.

Jag sitter och tittar på Sex and the City och blir inspirerad och sugen på mode, shopping, sex, coctailklänningar, dating, höga klackar, vänninorna, Paris, lunch, brunch och rosa drinkar.

Livet idag är mindre glamouröst, men min iPod kom tillbaka i ett litet paket idag, jag är på ett positivt humör och jag har varma sjalar och vantar i garderoben. En promenad i regnet kanske inte skulle vara helt fel. Trots allt finns det väl charm och en liten stänk av glitter och flärd i allt. Det gäller bara att vara uppmärksam.

Somebody to Love

(Jag gör som Mirre uppmanat mig till.)

Det är mulet ute och jag saknar sommarvädret. Promenaden med hunden i morse, då regnet duggade och irriterade var allt annat än behaglig. Dessa dagar blir jag glad av småsakerna. Som att sitta och dricka té med Syster Min, prata musik och diskutera tonårsliv. Hennes nuvarande och mitt förbrukade. Jag blir glad av att se henne utvecklas till en ung, fin och stolt kvinna, jag blir glad av att känna föräldrahemmets kärlek som kramar om mig och jag blir glad av spellistan jag knåpat ihop och som jag hoppas kommer värma Er i rugget lika mycket som den värmer mig. Sol i Sinne; Brun Inne


-Sheshep

Next episode

Jag hamnar alltid i vagnen med småbarn. ALLTID. Oavsett när jag bokar, vart jag åker, önskad plats eller slumpmässig. Jag hamnar ändå alltid i vagnen med småbarn. En tillfällighet (mindre tillfällig vid detta laget) som hade varit helt okej om det varit snälla och roliga barn. Men icke. Bara skrik. Och varför måste de alltid kasta saker på mig? Vad har jag gjort? Alltid... Och jag förstår de stackars föräldrarnas nervösa leenden och försiktiga hyschanden. Jag förstår att det inte är lätt och jag försöker verkligen att inte vara arg på era småttingar. Men idag är det svårt. Speciellt eftersom min ipod är och leker i uppsala och jag därför inte har något som kan stänga ute ungens gurglande och öronbedövande skrik. Speciellt eftersom mitt blodsocker har sjunkit genom golvet. Men kanske framförallt eftersom tuggummimassan ert lilla mirakel kastade på mig aldrig kommer lämna mitt hår utan hjälp från herr sax. Dags att klippa. Tack sj/barnfamiljerna/tuggummitillverkare/ödet/slumpen/blodsockret/min lott i livet. Tack tack! Tack så hemskt mycket

-Sheshep

På hotell

Sista söndagen i stockholm på ett tag spenderas med Elle, böcker och block medans solen skiner utanför, folk går i sandaler och glas äts från 7eleven. Ibland hatar man verkligen plikter och åtaganden. För övrigt har jag glömt min älskade ipod i uppsala och imorgon väntar en väldigt lång och tyst tågfärd tillbaka till verkligeten. Livet på en pinne! Eller hur var det nu..?

-SheShep

Valborg!

Nu börjar morgonen. Frukost med Miranda. Bubbel, jordgubbar och pastasallad. Livet på en pinne!

-SheShep

My way

Bio med Norrlands Guld. Efteråt en fin promenad från söder till hornstull där tapas och öl fick våra magar att stå åt alla håll och kanter. Idag var fin. Hela veckan har varit fin. Det vackra vädret håller fortfarande i sig och tjockjackor och halsdukar är långt borta och undanskuffade. Det är fint, allt är fint. Och vissa dagar är allt så fint att det inte spelar någon roll att man är arbetslös, bor på kompisars soffor och väntar på callbacks och intervjuer. Vissa dagar gör det ingenting, för man kan ändå uppskata skönheten i världen och staden man bor i.

-SheShep

Sandaler av plast

En slapp förmiddag tillbringades i sällskap med soffan och fab 5. Ett medelande avbröt.

-Glass på odenplan?

Slappen byttes ut mot solglasögon och jag fick njuta av solen tillsammans med Elle. Våren får staden att komma till liv på ett nytt sätt. Det är ganska fantastiskt. Även folk som går omkring själva på stan ler för sig själva och har det där avslappnade och nöjda draget runt ögonen som jag älskar att se. Det blir lite vardagsmagi. Kanske stämmer det, kanske inbillar jag mig, men i så fall är det en illusion jag gärna håller kvar vid.

-Sheshep

Sweet chariot.

Som sagt; beroendeframkallande. Mobilblogg. Herremingud.

Jag är äckligt mätt efter pastan men kan ändå inte sluta äta chips. Jag och Elle tittar på CIA-film. Brunt, dystert och olyckligt.

Jag hittade en bild från gårdagen på min mobil. Jag och M:elle F påväg hem. Fulla som kajor. Tunnelbanor och nattamat. JAg skickade bilden till M:elle F och dödade ännu lite mer av våra självkänslor. "Ahmen fyfaaaan! Hahahaha! Det finns bildbevis" fick jag till svar. Well my darling. Not for long... Delete!

Moon river

Att blogga från mobilen är min senaste upptäckt. Detta kommer lätt bli ett beroende. Alkolåset på mobilen kommer vara mer behövt än någonsin tidigare. Jag och Elle sitter och är bakiströtta i lägenheten. Snart ska det bli pastamiddag och senare chips och tv-kväll. Det är skönt att må dåligt med någon. Hur mycket man än ångrar den där sista drinken så är man i alla fall i gott sällskap.

If it's not forever, if it's just tonight

Jag och Elle ska på kalas hos hennes vegankusin på Östermalm ikväll. Hon är i duschen och jag sitter och lyssnar på töntig men rolig popmusik. När vi vaknade i eftermiddags (!) efter gårdagens bravader gick vi och satte oss på Elles stammisfik och åt den kanske godaste blåbärspaj jag någonsin ätit. Dränkt i vaniljsås. Perfekt botgöring för den stackars bakismagen.

Det var kallt idag. Soligt men jättekallt. Mina ögon rann på vägen hem från fiket. Det gör de alltid när det är kallt eller minsta lilla vind ute. Jag har lärt mig att leva med det. Eller berättade om hur hon för inte så länge sedan stod och storgrät på en buss bakom sina solglasögon och när hon väl tog av sig glasögonen för att torka bort imman och tårarna såg hon att hon hade hela bussen som publik. Jag kom och tänka på hur det var när man var liten. När de söta gamla tanterna kom fram och frågade varför man var ledsen och ens stora sorg och problem var att man inte hittade sin mamma som stod i gången bredvid och handlade mellanmjölk.

Nu för tiden är de flesta "söta tanter" jag träffar på gnälliga och fulla av fördomar.

Det kanske inte var bättre förr, men kanske var det lite lättare?

Nu är Elle ute ur duschen och N'Sync spelas för fullt. Det är dags att peppa till sig.

Det stinker från en pissoar

Flytt. Igen. För sjuhundraförtioelfte gången. Jag har ingenting emot att vara nyinflyttad. Jag har ingenting emot att lära känna nya ställen och vanor. Det är själva flytten jag hatar. Always have, always will. Jag minns en flytt när jag var mindre. Elva, kanske tolv. Vi hade flyttat till ett nytt hus, ny ort etc. Allt nytt. Jag hade fått ett stort fint rum som var dränkt av kartonger och nedpackade minnen. Mamma kom in när jag stod och bäddade sängen i röran och frågade om jag inte skulle börja packa upp innan jag bäddade sängen. Jag frågade henne då vad vitsen var med att packa upp när jag ändå skulle vara tvungen att packa ner det inom en period av två år? Mamma blev lite ledsen av det svaret tror jag, men mycket riktigt flyttade vi vidare 18 månader senare.

Jag har aldrig gillat att packa ner och packa upp. Transportera, planera, köra och köras. Bära och släpa. Aldrig varit min grej. Så denna gången hoppade jag över det. Jag packade den största resväskan jag kunde hitta och köpte en enkelbiljett. Här borta ska jag i lugn och ro packa upp min väska. Kanske slänga, kanske spara. Bestämma själv. Senare, i mån av tid ska jag tillbaka till mamma och pappa. Hämta resten och ge dem tillbaka deras bäddsoffa som varit min i fem veckor. Sortera. Slänga och spara, men välja själv. Mitt liv, mina saker.

Jag sitter i Elles säng, lyssnar på Tracy Chapman och försöker desperat att dra sladdarna till datorn tillräckligt långt så jag kan ha den lilla rosa laptopen i knät samtidigt som jag lutar mig mot väggen. Sådär bra resultat.

My heart could take a chance but my two feet can't find a way

När jag bodde där jag bodde jobbade jag tillsammans med en flicka. Lady Dee. Ett hyfsat passande smeknamn. Lady Dee har många egenskaper och kvaliteér jag inte har. På många sätt är vi olika. I dessa olikheter hittade vi varandra. Vi klickade och hängde ihop. En sen kväll satt vi och pratade om framtida planer och tidigare upplevelser. Det kom fram att Lady Dee när hon var sexton fick ett jobb i sitt hemland som gogodansös. Jag frågade om det var frivilligt eller något som man ser på film. Där människor man litar på lurar in en i en värld man inte kan komma ut ur. Min dramtiska ådra jobbade på högvarv och jag hade nästan ett grovmanus i mitt huvud när hon svarade att hon gick in i arbetet med öppna ögon. Att hon gick på en audition och var fullt medveten om vad hon prövade för. Hon behövde desperat ett jobb för att försörja sig och sin syster och pengarna var bra och arbetstiderna gjorde det möjligt för henne att fortsätta gå i skolan. Jag började tro att jag hade haft helt fel. Att mina fördomar hade skenat iväg och fått ännu en förutfattad mening att bildas. Lady Dee berättade dock vidare. Om hur jobbet var frivilligt. Att hon kunde sluta när som, men som sagt hon behövde pengarna. Hon behövde jobbet och för att få behålla jobbet fick hon följa med kunder, eller "gäster" kanske, på efterfester, snorta kokain för att orka fortsätta festa och vara på topp hela tiden. Partylivet sex dagar i veckan. På måndagar fick hon ledigt.

Liv ser så olika ut. det vet vi alla, men ibland glömmer jag att uppskatta det jag faktiskt har och har fått. Jag har lätt att snöa in mig. Att stirra mig blind och missa det som är mitt framför näsan. Missa de tillfällen och förutsättningar jag har.
Så jag ska försöka att ändra. Bli lite, lite bättre. På onsdag åker jag och styr upp framtiden. Det är på tiden.

Lady Dee kom på fötter. Jag ska göra likadant.

Det var jobbigt att gå ut och festa med Lady Dee. Jävlar vad hon kunde dansa.

If I just lay here

jag kan inte säga mycket mer än att jag idag kände mig precis som denna video. Det är deppigt och lite självömkande men det struntar jag i just nu. Jag relaterar till denna video idag. Jag och Meredith. Och datumet då jag och M:elle F flyttar ihop kan inte komma fort nog.

Så. Nu ska jag sluta tycka synd om mig själv. Enough.

"and I wouldn't care if she game me the ebola virus"

Jag minns att jag kände mig som Askungen. Eller Den Fula Ankungen. Någonting från en Disney-film. När jag hade fått sminket fixat och håret uppsatt och jag satt i en soffa och drack champagne i mjukisbyxor. Halvfärdig. halvredo. När balklänningen var på, smyckena där de skulle och skorna på fötterna och förvandlingen var komplett... först då kändes det riktigt. Det var ett år sedan. Ett år sedan jag kände mig så vacker och glammig. Ett år. Och nu är det dags igen, om två dagar. Från ankunge till svan. På lördag.

Born to run

En vecka har gått sedan jag kom tillbaka till Sverige och jag har börjat landa. På gott och ont.

Igår var jag hos min bror och drack vin. Vi var inte själva. Massa folk, gamla och nya bekantskaper. Mycket vin och onyttigheter. Långa samtal med Svägerskan, en trevlig australiensare och alla andra jag saknat när jag varit borta. Efter ett tag fick jag en klump i magen som jag inte kunde identifiera, och det var dags att gå hem. Jag satte in iPoden i öronen och fick en impuls att springa.

Och jag sprang.

Jag sprang tills det gjorde ont i lungorna och mina ben kändes som gelé. Då stannade jag. Utanför mammas och pappas port tog jag ett djupt andetag och andades in den kalla natten. Tog hissen upp till tredje våningen låste upp dörren och la mig i rummet som lånats ut till mig. Där låg jag och stirrade i taket ett tag. Försökte reda ut alla tankar och intryck. Hunden kom och la sig vid mina ben. Jag tog två tysta minuter till och bestämde mig för att jag skjutit upp det tillräckligt länge. Ingen mening med att dra ut på det ännu längre. Jag gick upp och började packa upp min resväska.

En vacker dag ska jag sluta bo i den.

87, 87

Jag blev inbjuden till en grupp på facebook. "80-talisterna på facebook". Jag gick in och tittade (man vill ju inte hoppa på vad som helst) och såg en lista som skulle känneteckna en 80-talist på facebook. Jag lever inte i några som helst illusioner att någon av Er kommer orka er igenom att läsa hela listan men jag trycker upp den bara för att understryka min poäng. Ett (X) för påståendet innebär att jag relaterar.



80-talisterna på Facebook
( )Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem
( )Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
( )Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
(X)Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
(X)Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
( )Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
(X)Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
( )Vi som samlade på allt - främst kapsyler
( )Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin (Vad är Skurt?)
( )Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"
(X)Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV
( )Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar
( )Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
( )Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
( )Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian
( )Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
( )Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
( )Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
( )Vi som använde gnuggisar dagligen
(X)Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
( )Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
( )Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
(X)Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
( )Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram
( )Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
(X)Vi som spelade in musik på kasettband genom radion
( )Vi som köpte sura droppar för tioöringar
(X)Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
( )Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
( )Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter
( )Vi som drack Cuba Cola och Jaffa
( )Vi som läste OÄ i skolan
( )Vi som insåg att dagliga duschar och deodorant är en självklarhet
(X)Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
( )Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande
( )Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp
(X)Vi som har gjort massvis med busringningar innan "Anitan" dök upp
( )Vi som lekte med Manicklar
( )Vi som smällde äkta tiger-smällare och thunder kings (inga nya mjukisvarianter) varje nyår
(X)Vi som åkte båt till Danmark
(X)Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
( )Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter varje vecka
( )Vi som fick fler finnar av Clearasil
(X)Vi som hade förstaklickare-kepsar
( )Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
( )Vi som läste Lyckoslanten
( )Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
( )Vi som var med på rökrutornas tid
( )Vi som drack Sunkist ur pyramidformade förpackningar
( )Vi som hade Filmnet långt innan Canal+
( )Vi som hade en Amiga hemma - datorn där man skrev cirka en sida i ett ordbehandlingsprogram och så var minnet fullt
( )Vi som kallade 1:orna för ettakladdare och 2:ornna för toalettdykare
( )Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
( )Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
( )Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade
( )Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
(X)Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
( )Vi som använde duschmössor/kåpor stora o kraftiga nog att skydda oss mot radioaktivt avfall efter gympan på lågstadiet
( )Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
( )Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke
( )Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
(X)Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
(X)Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
( )Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen
( )Vi som fortfarande inte kan se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på dojan
( )Vi som var de första i backen med snowboard
( )Vi som använde telefonkort och beeper innan mobilernas tid
(X)Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
( )Vi som vågade säga nej till droger men som tvekade vad gällde våld
( )Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet
( )Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren
(X)Vi som fortfarande säger Domus eller Servus i stället för Coop
( )Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar
( )Vi som hade föräldrar som inte helt förstod att varumärken betydde allt på skolgården
( )Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
( )Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt
( )Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
( )Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel
(X)Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
(X)Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..."
( )Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
(X)Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen
(X)Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio
( )Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm
( )Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra (!) till våra mammor
( )Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal
( )Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor
( )Vi som käkade Raider och inte Twix!
(X)Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
(X)Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2)
( )Vi som hade bänkar med lock på
( )Vi som fick de blåaste tungorna av Vira Blåtira
( )Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
( )Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten och kunde göra så för att våra föräldrar inte förstod texten som stod på engelska
(X)Vi som gjorde fingerlekar med garn" såsom vaggan, eifeltornet,fiskenätet
(X)Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning (och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av Sofi Propp
( )Vi som hade skateboards med bromskloss
( )Vi som vattenkammade vårt hår inför lågstadiediscona
( )Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
( )Vi som vet hur man gör popcorn på spisen
(X)Vi som fick lära oss att Pluto var en planet

Resultat: 27/101

Inte ultimat för en äkta 80-talist kanske, men de punkterna som stämde in var tyvär ganska exakta.

80-talet! 80-talet! Vad kunde gå snett? Vad kunde gå galet?

With new horizons to pursue...

Jag får väl ställa mig upp och erkänna att jag är något av en sucker för glitter, glamour och flärd och allt vad Oscars-galan innebär. Jag blir rörd när jag ser andras lycka och framhasplade tacktal, tårarna som fläckar de vackra klänningarna och frackarna. när filmer jag gillar och har sett vinner blir jag lite stolt och ett "jag visste väl det" susar omkring i mitt huvud. När filmer jag inte sett vinner blir jag förväntansfull och noterar i mitt inre att inom en månad ska jag ha sett alla vinnare. Helst även de nominerade (så jag vet vad jag själv hade gjort om jag satt i akademien..).
Så ett töntigt och lamt bloggrattis till alla vinnare.
Jag har alltid undrat vart man skulle placera en Oscarsstatyett... Någon har berättat för mig att Göran Stangertz har sina Guldbaggar på toaletten, och varför inte...?

i feel it in my fingers

Ungefär såhär kände jag när jag plockade upp Familjen på flygplatsen i torsdags. Det kan vara den bästa öppningsscenen i hela filmhistorien.

Men nu har Familjen åkt och jag är kvar här. Ibland undrar jag varför. Det finns inget som är mer smärtsamt för mig än att se mamma gråta för att hon börjar sakna mig redan innan vi skiljs åt.

Louis Vuitton Dime Night

Syster Min ringde igår med nerver och förväntan i rösten. Kuvertet som damp ner i Familjens brevinkast innehöll ett glatt besked och till hösten väntar en flytt till USA för hennes del. Jag kände mig uråldrig när jag efter alla gratulationer och utrop kläckte ur mig Herregud vad du blivit gammal! Hon fnissade och instämde och påminde mig sen om att hon är 16 och ett år äldre än jag var när jag flyttade hemifrån. Men det var inom Sverige tänkte jag för mig själv, och blev lite småledsen över att jag missat så mycket viktig tid i min systers liv. Tänkte på hur ledsen och uttråkad hon varit med livet när hon ringt på sistone. Denna flytten är nog en bra sak. Hon sa att hon hade svårt att tänka sig att det inte kan bli en förbättring.
Hon är 16 och tror att hon är vuxen, precis som alla andra 16-åringar. Hon är 16 och tror att hon är världsvan, att hon vet om livet. Jag är fem år äldre och börjar först nu inse att det aldrig tar slut. Man har aldrig slut på "första gånger", folk slutar aldrig att förvåna en och man fortsätter alltid att hoppas på att det kanske blir lättare ju äldre man blir. När man "vant" sig. Men det gör man kanske aldrig...

I samband med Louis Vuitton kampanjen med Madonna ser jag bilderna i varenda tidning jag köper och under står det alltid något i stil med Liksom vin och Madonna, blir LV också bara bättre med åldern. Men när Syster Min frågar mig när det blir lättare, då vet jag plötsligt inte alls vad jag ska svara.

Hey pretty lady can I walk with you a bit?

E- Men ni har i alla fall varmt.
a.- Sant
E- Här är det soligt men minus och snö! Sjukt fint i och för sig.
a.- Ja man får vara tacksam för det lilla. Pulka?
E- Nej. 1) Vi har ingen backe i närheten 2) Äger ingen pulka längre 3) Jag är inte 8
a.- Nej. Det är ju kanske bra anledningar alla tre, fast den sistnämnda kan diskuteras
E- Ja, jag vet, det är ju skitkul med pulka, men har inte åkt på år och dar
a.- Jag lovar hade jag gjort det nu hade jag brutit ett ben eller något
E- HA! Inte jag för jag är så smoooth i backen precis...
a.- Vi borde åka på skidsemester du och jag
E- Du jag har aldrig åkt skidor. Jag lovar jag hade dött eller skadat mig kraftigt. Pulka däremot. Om de har storlek större människa
a.- Vi kan bygga en egen pulka? En XL.
E- Ja det kan vi göra. Men du a.?
a.- Yes?
E- Hur bygger man en pulka?
a.- Ah! Glad att du frågade! Vad vi först måste göra är att fixa fram fyra normalstora pulkor. Sedan handlar det om att klippa och klistra. Jag föredrar att använda mig av silvertejp för att foga samman de olika delarna. Det ger ett glatt och "lättåkt" underlag, speciellt i kramsnö. Till slut kommer vi ha oss en enorm pulka vi båda kan få plats i. Jag funderar på att ta patent och göra olika modeller; en med fyra olika färger, några olika enfärgade, lite mönstrat.. Du vet som en kollektion!?
E- Man kan göra djurformade?
a.- Ingen kollektion är komplett utan djur..
E- Bygga liksom ett gristryne på framsidan och en liten knorr där bak som även är styre! Funktionellt och snyggt!
a.- Och du vet där bak? Som på en bil? Där registreringsskylten skulle suttit ska det stå "tjockisar vill också ha roligt"
E- Fan vad nice!
a.- Jag tror vi har en vinnare här alltså!
E- Men jag måste säga att den här uppbyggnaden av att klistra och klippa och använda silvertejp... Inte helt säker på det, a. Du och jag på fyra "ihopklistrade" pulkor.. Det är typ 140 kilo..
a.- Vi kanske måste fixa hjul...
E- Mmm.. Men då blir det ju en kärra!
a.- "Tjockiskärran?"
E- Men då kan man ju använda en skrinda från början...

Ibland är jag så glad över att mina kompisar har lika mycket fritid som jag.