En dag som jag aldrig trodd skulle ta slut gjorde det ändå. Efter många om och men. Och män. Jag har svettats en hink ungefär och mina fötter bultar och längtar efter vila. Paret bredvid mig är ganska mycket yngre än jag. De släpper aldrig varandra och pussas och kramas som om de var ensamma. Vilket de inte är. Tunnelbanan är full av folk men de lever i sin lilla bubbla. Det är fint. Jag, Snygg och långe farbrorn hade sällskap en bit efter jobbet. Vi satt mest tysta. Alla är helt utmattade efter veckan och framförallt efter gårdagen. Imorgon har alla ledigt men vi ska ändå träffas. Våra chefer ska bjuda på middag och 'lämplig dryck'. Jag misstänker att mycket olämpligt kommer inträffa. Den som lever får se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar