87, 87

Jag blev inbjuden till en grupp på facebook. "80-talisterna på facebook". Jag gick in och tittade (man vill ju inte hoppa på vad som helst) och såg en lista som skulle känneteckna en 80-talist på facebook. Jag lever inte i några som helst illusioner att någon av Er kommer orka er igenom att läsa hela listan men jag trycker upp den bara för att understryka min poäng. Ett (X) för påståendet innebär att jag relaterar.



80-talisterna på Facebook
( )Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem
( )Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
( )Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
(X)Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
(X)Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
( )Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
(X)Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
( )Vi som samlade på allt - främst kapsyler
( )Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin (Vad är Skurt?)
( )Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"
(X)Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV
( )Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar
( )Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
( )Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
( )Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian
( )Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
( )Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
( )Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
( )Vi som använde gnuggisar dagligen
(X)Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
( )Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
( )Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
(X)Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
( )Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram
( )Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
(X)Vi som spelade in musik på kasettband genom radion
( )Vi som köpte sura droppar för tioöringar
(X)Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
( )Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
( )Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter
( )Vi som drack Cuba Cola och Jaffa
( )Vi som läste OÄ i skolan
( )Vi som insåg att dagliga duschar och deodorant är en självklarhet
(X)Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
( )Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande
( )Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp
(X)Vi som har gjort massvis med busringningar innan "Anitan" dök upp
( )Vi som lekte med Manicklar
( )Vi som smällde äkta tiger-smällare och thunder kings (inga nya mjukisvarianter) varje nyår
(X)Vi som åkte båt till Danmark
(X)Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
( )Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter varje vecka
( )Vi som fick fler finnar av Clearasil
(X)Vi som hade förstaklickare-kepsar
( )Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
( )Vi som läste Lyckoslanten
( )Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
( )Vi som var med på rökrutornas tid
( )Vi som drack Sunkist ur pyramidformade förpackningar
( )Vi som hade Filmnet långt innan Canal+
( )Vi som hade en Amiga hemma - datorn där man skrev cirka en sida i ett ordbehandlingsprogram och så var minnet fullt
( )Vi som kallade 1:orna för ettakladdare och 2:ornna för toalettdykare
( )Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
( )Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
( )Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade
( )Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
(X)Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
( )Vi som använde duschmössor/kåpor stora o kraftiga nog att skydda oss mot radioaktivt avfall efter gympan på lågstadiet
( )Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
( )Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke
( )Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
(X)Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
(X)Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
( )Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen
( )Vi som fortfarande inte kan se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på dojan
( )Vi som var de första i backen med snowboard
( )Vi som använde telefonkort och beeper innan mobilernas tid
(X)Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
( )Vi som vågade säga nej till droger men som tvekade vad gällde våld
( )Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet
( )Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren
(X)Vi som fortfarande säger Domus eller Servus i stället för Coop
( )Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar
( )Vi som hade föräldrar som inte helt förstod att varumärken betydde allt på skolgården
( )Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
( )Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt
( )Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
( )Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel
(X)Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
(X)Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..."
( )Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
(X)Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen
(X)Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio
( )Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm
( )Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra (!) till våra mammor
( )Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal
( )Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor
( )Vi som käkade Raider och inte Twix!
(X)Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
(X)Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2)
( )Vi som hade bänkar med lock på
( )Vi som fick de blåaste tungorna av Vira Blåtira
( )Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
( )Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten och kunde göra så för att våra föräldrar inte förstod texten som stod på engelska
(X)Vi som gjorde fingerlekar med garn" såsom vaggan, eifeltornet,fiskenätet
(X)Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning (och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av Sofi Propp
( )Vi som hade skateboards med bromskloss
( )Vi som vattenkammade vårt hår inför lågstadiediscona
( )Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
( )Vi som vet hur man gör popcorn på spisen
(X)Vi som fick lära oss att Pluto var en planet

Resultat: 27/101

Inte ultimat för en äkta 80-talist kanske, men de punkterna som stämde in var tyvär ganska exakta.

80-talet! 80-talet! Vad kunde gå snett? Vad kunde gå galet?

With new horizons to pursue...

Jag får väl ställa mig upp och erkänna att jag är något av en sucker för glitter, glamour och flärd och allt vad Oscars-galan innebär. Jag blir rörd när jag ser andras lycka och framhasplade tacktal, tårarna som fläckar de vackra klänningarna och frackarna. när filmer jag gillar och har sett vinner blir jag lite stolt och ett "jag visste väl det" susar omkring i mitt huvud. När filmer jag inte sett vinner blir jag förväntansfull och noterar i mitt inre att inom en månad ska jag ha sett alla vinnare. Helst även de nominerade (så jag vet vad jag själv hade gjort om jag satt i akademien..).
Så ett töntigt och lamt bloggrattis till alla vinnare.
Jag har alltid undrat vart man skulle placera en Oscarsstatyett... Någon har berättat för mig att Göran Stangertz har sina Guldbaggar på toaletten, och varför inte...?

i feel it in my fingers

Ungefär såhär kände jag när jag plockade upp Familjen på flygplatsen i torsdags. Det kan vara den bästa öppningsscenen i hela filmhistorien.

Men nu har Familjen åkt och jag är kvar här. Ibland undrar jag varför. Det finns inget som är mer smärtsamt för mig än att se mamma gråta för att hon börjar sakna mig redan innan vi skiljs åt.

Louis Vuitton Dime Night

Syster Min ringde igår med nerver och förväntan i rösten. Kuvertet som damp ner i Familjens brevinkast innehöll ett glatt besked och till hösten väntar en flytt till USA för hennes del. Jag kände mig uråldrig när jag efter alla gratulationer och utrop kläckte ur mig Herregud vad du blivit gammal! Hon fnissade och instämde och påminde mig sen om att hon är 16 och ett år äldre än jag var när jag flyttade hemifrån. Men det var inom Sverige tänkte jag för mig själv, och blev lite småledsen över att jag missat så mycket viktig tid i min systers liv. Tänkte på hur ledsen och uttråkad hon varit med livet när hon ringt på sistone. Denna flytten är nog en bra sak. Hon sa att hon hade svårt att tänka sig att det inte kan bli en förbättring.
Hon är 16 och tror att hon är vuxen, precis som alla andra 16-åringar. Hon är 16 och tror att hon är världsvan, att hon vet om livet. Jag är fem år äldre och börjar först nu inse att det aldrig tar slut. Man har aldrig slut på "första gånger", folk slutar aldrig att förvåna en och man fortsätter alltid att hoppas på att det kanske blir lättare ju äldre man blir. När man "vant" sig. Men det gör man kanske aldrig...

I samband med Louis Vuitton kampanjen med Madonna ser jag bilderna i varenda tidning jag köper och under står det alltid något i stil med Liksom vin och Madonna, blir LV också bara bättre med åldern. Men när Syster Min frågar mig när det blir lättare, då vet jag plötsligt inte alls vad jag ska svara.

Hey pretty lady can I walk with you a bit?

E- Men ni har i alla fall varmt.
a.- Sant
E- Här är det soligt men minus och snö! Sjukt fint i och för sig.
a.- Ja man får vara tacksam för det lilla. Pulka?
E- Nej. 1) Vi har ingen backe i närheten 2) Äger ingen pulka längre 3) Jag är inte 8
a.- Nej. Det är ju kanske bra anledningar alla tre, fast den sistnämnda kan diskuteras
E- Ja, jag vet, det är ju skitkul med pulka, men har inte åkt på år och dar
a.- Jag lovar hade jag gjort det nu hade jag brutit ett ben eller något
E- HA! Inte jag för jag är så smoooth i backen precis...
a.- Vi borde åka på skidsemester du och jag
E- Du jag har aldrig åkt skidor. Jag lovar jag hade dött eller skadat mig kraftigt. Pulka däremot. Om de har storlek större människa
a.- Vi kan bygga en egen pulka? En XL.
E- Ja det kan vi göra. Men du a.?
a.- Yes?
E- Hur bygger man en pulka?
a.- Ah! Glad att du frågade! Vad vi först måste göra är att fixa fram fyra normalstora pulkor. Sedan handlar det om att klippa och klistra. Jag föredrar att använda mig av silvertejp för att foga samman de olika delarna. Det ger ett glatt och "lättåkt" underlag, speciellt i kramsnö. Till slut kommer vi ha oss en enorm pulka vi båda kan få plats i. Jag funderar på att ta patent och göra olika modeller; en med fyra olika färger, några olika enfärgade, lite mönstrat.. Du vet som en kollektion!?
E- Man kan göra djurformade?
a.- Ingen kollektion är komplett utan djur..
E- Bygga liksom ett gristryne på framsidan och en liten knorr där bak som även är styre! Funktionellt och snyggt!
a.- Och du vet där bak? Som på en bil? Där registreringsskylten skulle suttit ska det stå "tjockisar vill också ha roligt"
E- Fan vad nice!
a.- Jag tror vi har en vinnare här alltså!
E- Men jag måste säga att den här uppbyggnaden av att klistra och klippa och använda silvertejp... Inte helt säker på det, a. Du och jag på fyra "ihopklistrade" pulkor.. Det är typ 140 kilo..
a.- Vi kanske måste fixa hjul...
E- Mmm.. Men då blir det ju en kärra!
a.- "Tjockiskärran?"
E- Men då kan man ju använda en skrinda från början...

Ibland är jag så glad över att mina kompisar har lika mycket fritid som jag.

Helgen måste ta slut

Morgonen började fint. Strålande sol och jag är pigg när klockan ringer vid åtta. Tittar mig i spegeln och bedömmer morgonrufset, konstaterar att det behövs en tvätt. Åtgärdar och går ner till frukostbordet och tar fram det jag vill ha. Tjuvar sista kaffet som räcker till en halv kopp och tittar ut på vår sorgliga ursäkt till trädgård. Jag minns våra storslagna planer för grillfester och utemöbler när vi först flyttade in. Än så länge har ingenting hänt.
Jag slänger in en tvätt. Egentligen var det den stora tvättdagen i lördags, men jag glömde. Tänkte att jag skulle ta det på söndagen, men just denna söndagen hade alla fyra tjejer smutsat ner sig ordentliget tydligen, så det blev bara en maskin för min del. Resten snurrar runt nu. Jag gillar ljudet av tvättmaskinen som får mig att känna mig som om jag vore hemma i Sverige igen. Hos mamma och pappa. För att spä på barndomskänslan tar jag mig en syltmacka till frukost och startar upp datorn. Surfar runt lite och besöker efter ett tag M:elle F:s blogg. Glad att se att hon har börjat skriva igen. Beslutar mig för att lägga in en kommentar.

När jag klickar på knappen för att lägga till kommentaren är verifieringstexten alone again. Bara de orden. Fruktansvärt deprimerande och för ett ögonblick tycker jag så hemskt synd om människan som sitter/satt och bestämde dessa ord. Att dessa ord ska dyka upp på ett bloggforum när någon vill lägga in en kommentar. Sen tycker jag lite synd om mig själv. Tänker tillbaka på nattens dröm om familjen och en flygplats där jag gick vilse i taxfreen och missade planet när vi skulle åka på familjesemester. I drömmen beslutade jag mig för att ta bilen till semesterorten och möta upp dem där. Jag ler åt tanken. Jag i en bil.

Alone Again. Jag suckar och ser ner på min syltmacka och mitt kaffe och tänker att idag räcker det med mig själv och min supermysiga morgon. det räcker med mina känslor från barndomen som kommer pustandes när tvättmaskinen tar nya tag för att vända mina kläder. Det räcker med syltmackan och mina tofflor.


Det räcker med mig. I alla fall idag.

- SheShep

My Funny Valentine

Jag tänkte börja med förklaringar och förtydliganden. Ni kan gå tillbaka till början när allt blir för kryptiskt och luddigt. När det blir svårt att skilja människorna i mitt liv åt. Då finns De här till Ert förfogande.

3 - Min närmaste. Mitt kött och blod. Min bror som på senare år hela tiden står mig närmare och närmare. Mitt oupphörliga stöd och trygghet i det som förut var min vardag. Som nu fattas mig oerhört. (Svägerskan - Hans bättre hälft och min flitiga kollega som jag i många långa timmar svurit med, svettats med, gråtit med och till slut firat vår lilla seger tillsammans med.).
A/a./Ace - Det är jag själv. Det sistnämnda "smeknamnet" fick jag av en berusad man för snart två år sedan, och det är nog bara Elle som fortfarande kommer ihåg det (ibland skriver hon det på lappar och kuvert till mig), men på många sätt är det kanske ett passande namn. Och så låter det lite häftigt också.
Den Otippade - Min Kakburk som har lite svårt att bestämma sig. Ska locket vara på eller av? Jag försöker hålla locket på när jag nu inte finns kvar i samma land som Den Otippade, men ibland är det svårt. Speciellt sena kvällar, då jag blir sentimental och år lite hemlängtan och han bildligt talat erbjuder sin axel till stöd. Då är det inte lika lätt att vara ensam och stark. Och sen det faktum att han är otippad, ja... det blir väl aldrig riktigt som man tänkt sig?
E - Min Saknad. Före detta sambo som lämnade oss för att återvända till Sverige i oktober förra året. (E har ett X som jag har för vana att springa in i när jag är inne i stan. Han är lång och snäll) E ska ut på långresa snart, men kommer hit för lite kvalitetstid med jämna mellanrum.
Elle - Min Underbara. Som i vått och torrt varit min följeslagare sedan vi började arbeta tillsammans med fester och skratt som betalningsmedel (Kakburkar - Vårt koncept som innefattar män. Kakburken är hela alltet, Kakan är själva mannen och att äta eller inte äta är kanske att ganska talande uttryck). Elle är lik mig i många avseenden. Livrädd för relationer och för allting som har en bindningstid, rastlös och lite överallt. Men hon är också mycket jag inte är. Blond till exempel. I två fina månader bodde hon här borta med mig, men återvände till rötterna och Huvudstaden för lite mer än en månad sedan. Hon saknas.
Fransyskan - Mitt Hem. Fransyskan är en av mina sambos här på andra sidan havet. Och antagligen den jag nämner mest. Det andra två håller till lite på sin egen kant medan jag och Fransyskan lagar mat och dricker vin. Förutom att vara fransk är Fransyskan lite av min klippa. Hon håller koll och i ordning. Hon är cynisk och ironisk precis som jag. Hon har ett fantastiskt lockigt hår som jag alltid avundats henne, fast som hon alltid hatat. När hon var liten blev hon retad och kallad för Pudel, och varje gång hon ser sig själv i spegeln och märker att hon är skitsnygg tror jag hon känner en liten våg av triumf. Hon skulle aldrig erkänna det, men den finns där i hennes ögon.
Före detta Misstag - Mitt före detta misstag som jag gillar att använda som exempel när jag ska råda folk. Och som avskräckande exempel när jag vill skrämma dem till bättre tankar.
Joe - Min kära. Vi bor här i samma stad i ett nytt land. Sedan jag var nio har hon funnits i ytterkanten och i mitten av mitt liv (P - Hennes pojkvän). Joe är upptagen av mycket och lite många gånger, men har ett fint hjärta och försöker göra rum i detta åt alla som kommer i hennes väg. Det är en fin egenskap.
K - Min fantastiska. K är superkvinnan i mitt liv. Underbara kvällar har spenderats i hennes och vinets sällskap. K har tagit youtube och gjort det till en konst. Vi mailar varandra, skickar musikklipp och tävlar om vem som egentligen är mest tragisk och har mest rätt att få en Norénpjäs skriven om sitt liv. K brukar vinna. Inte för att hennes liv är mer tragiskt än någon annans, men hon är skicklig med att sätta musik på de bittra orden hon yttrar. Klippet i början av inlägget är från henne. Skickat till mig på alla hjärtans dag med texten Jag vet att det är under bältet på så många vis, men vafan.
M:elle F - Min fina. I lite mer än två år har hon funnits hos mig. Inte fysiskt alltid men alltid närvarande. M.elle F har många gånger visat sig vara lite av min bättre hälft och inspirerar min kreativitet och min pepp så många gånger. Lika många gånger har det dock visat sig att vår vänskap inte bara är bra för varandra. Vi har en tendens att egga upp varandra till besatthet över småsaker eller händelser. Personer fiktiva som verkliga är vi också duktiga att snöa in varandra på. Ekonomiskt sätt är vi varandras mardrömmar och borde hålla oss så långt bort från varandra vi bara kan. Sist vi pratades vid hetsade jag stackars M:elle F till att köpa flygbiljetter hit och hålla mig sällskap över påskveckan. Det är på den nivån lagd ribba ligger.
Miranda - Min härliga. En trogen vän som får mig att skratta som ingen annan. Miranda är en av de människorna jag kan vara ifrån långa perioder i sträck, för att sedan träffa månader senare och upptäcka att ingenting förändrats mellan oss. Att vi fortfarande har våra skämt och minnen, språk som vi lätt läser av och förmågan att kunna sitta tysta med varandra. Även om denna övning inte sker speciellt ofta. Vi har alltid rätt mycket prat att ta oss igenom.
Norrlands Guld - Min Vackra vän. Både utanpå och inuti. Norrlands Guld och jag firar våra årsdagar på nyårsafton, och därför är det lite svårt att se alla raketer och inte tänka på henne. Norrlands Guld flyttade iväg och blev musiker, fastän jag knappt visste att hon kunde spela gitarr. Men vi vet annat om varandra som kanske är värt lite mer. Men det var ändå en ganska stor chock.
V - Min förra. V är numera ett väldigt avslutat kapitel, men jag har märkt att han med jämna mellanrum gillar att komma tillbaka igen. V har ett utseende som passar in på många människor och därför är han svår att förtränga när han väl gjort sig påmind igen, och helt plötsligt ser man honom överallt. Han är lik skådisarna på TV, människorna på stan, pratar likadant som radiopratarna i p3 etc. Ganska tröttsamt efter ett tag.
Vänninan - Min morgonpigga som jag inte tålde i början, men som med tidens tand blivit en del av det gamla och trygga. Vänninan röker som en bortsbindare och har den där coola jazziga rösten som någon som druckit wiskey och rökt cigarrer lite för länge kan få. Men hon är totalt tondöv. Vänninan är snygg på ett charmigt sätt. Inga klassiska drag eller linjer, men det är något med glimten i ögat och smilgroparna som gör att hon vänder huvuden när hon går. Och det som är charmigast är kanske att hon är helt omedveten om det själv.

Ja. Det kan ha varit alla, men troligen har jag glömt både en och sju. Tacka vet jag redigering. När man faktiskt kan vara efterklok och gå in och "förbättra" lite allt eftersom.

Och nu ska jag nog ta och laga lite mat tillsammans med min fransyska som sitter och pratar franska i sin telefon. Det låter sofistikerat. Jag önskar att jag kunde. Fransyskan säger att jag borde byta min amerikanskengelska dialekt till den brittiska jag gör när jag larvar mig. Hon säger att den om något låter sofistikerad.

Hon kanske har rätt. Jag känner mig lite bättre när jag använder den, men jag tror att folk här borta skulle börja bli förvirrade om jag helt plötsligt byter.

Oh Dear.

-SheShep