måndag 23 februari 2009

i feel it in my fingers



Ungefär såhär kände jag när jag plockade upp Familjen på flygplatsen i torsdags. Det kan vara den bästa öppningsscenen i hela filmhistorien.

Men nu har Familjen åkt och jag är kvar här. Ibland undrar jag varför. Det finns inget som är mer smärtsamt för mig än att se mamma gråta för att hon börjar sakna mig redan innan vi skiljs åt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar