Liksom min vän
Elle trivs jag ganska bra med livet just nu. Det flyter på i sin egen takt, vissa dagar går förbi snabbare än andra och jag känner mig tillfreds och lunkar på i takten som bestäms av allt annat som sker runt omkring mig. Mamma, Pappa och Syster Min var och hälsade på mig. De kom lagom till att jag slutade jobba i fredags kväll och åkte tidigt i morse. Pappa skulle jobba med symfoniorkestern så halv sju åkte de iväg. Det är alltid vemodigt att säga hejdå, och jag är så dålig på det, och undviker det gärna om jag kan, men det kändes inte så jobbigt idag. Kanske var jag inte riktigt vaken, kanske avståndet känns mindre när vi nu i alla fall är i samma land. Jag vet inte vad som gjorde skillnad, men skillnaden fanns där. Jag är ledsen att jag var tvungen att jobba lördag kväll och att det blev så kort tid med dem, men vet att det inte alls dröjer länge tills vi ses igen och även om det kanske gör det i realiteten så känner jag mig ändå inte så långt bort.
Jobbet känns fint. I går tog min chef mig åt sidan och sa att jag redan var en av de bästa i personalen, trots att jag är den enda nya. Att han var glad att de valde mig och att han hoppades att jag ville stanna hos dem hela säsongen.
Vart i hela friden skulle jag annars vara? tänkte jag i huvudet, men tackade honom bara och sa att jag trivdes jättebra och inte såg mig själv lämna i första taget. Han är fin min chef. Sträng, men fin.
Jag har fina kollegor också som jag tidigade nämnt.
De jag jobbar med mest är Barsk, Snäll och Snygg.
Barsk har varit min mentor lite grann. Hon är liten och etrig men full av energi och glädje under ytan. Hon påminner mig mycket om en tjej jag brukade jobba med för ett år sedan, som även hon var min "mentor". Så fort de märker att man tar jobbet på allvar och är där för att lära sig, slappnar de av, sänker garden lite grann och låter en komma in i gänget.
Snäll är rolig och... snäll. Han hjälper alltid till. Frågar alltid hur det går för mig och erbjuder en hälpande hand när han har tid. Alltid ett extra stöd. Vi brukar ta raster tillsammans och sitta och snacka strunt om gäster, slagga medarbetare och prata om lite allt möjligt. Igår var skatteåterbäringen ett hett ämne. Han får mig att lugna ner mig lite, ta det hela med ro och låter mig hela tiden veta att om det blir ett misstag är det inte hela världen. Alla är nybörjare i början.
Snygg är ganska svår. Först trodde jag bara att han var tråkig, men jag tror inte att så är fallet. Han tillför något i vår grupp. Jag kallar det vår grupp eftersom det är vi fyra som liksom utgör kärnan på något sätt. Det är alltid minst tre av oss som är där, och även fast Snygg inte säger så mycket, märks det när han är borta. Jag tror att han balanserar gruppen lite. Nej.. tråkig är han nog inte. Vi hade en stund igår precis innan stängning då vi satt och skojade, Snygg, jag och Snäll. Jag tror bara att det tar ett tag för Snygg att tina. Han är nog lite svårcharmad snarare än ointresserad, men jag tror han börjar mjukna. Han är vansinnigt effektiv, och jag fattar inte hur han lyckades ta hand om hela sin station igår, plus hjälpa oss andra fyra med våra samtidigt som han höll noggrann uppsikt över fotbollsmatchen och refererade för oss andra och de gäster som var sansade nog att föra en konversation.
Så effektiv kommer jag nog aldrig bli, och idag har jag varit ledig för första gången sedan jag började jobba, och inte gjort ett dugg på hela dagen. Och det, mina vänner, är jag utomordentligt nöjd med.
