If I can make it here, I'll make it anywhere!

New York är fanastiskt! Gatorna, livet, pulsen, till och med lukterna av sopor som restaurangerna ställt ut igår natt. Jag älskar det. Jag känner mig snygg och chic när jag går gatan fram i min gröna kjol och mina röda skor. Det är vår. Något förväntansfullt ligger i luften. Jag är så himla glad att jag är här. Jag känner hur hela jag blommar ut och känner mig lyckligare än på länge. Äntligen på väg. Äntligen börjar det! Jag har inte lärt mig området än så jag står och velar mellan taxi eller tunnelbana. Bestämmer mig för taxi så jag ser så mycket av stan som möjligt. Jag ger taxichauffören adressen till lägenheten jag ska till och turen börjar. Någonstans på mitten av Brooklyn Bridge inser jag det storslagna i allt. Att jag är här, att man kan göra vad man vill med sitt liv. Att jag kanske är lite för impulsiv, men att det ordnar sig i alla fall. Att jag kommer göra det helt på egen hand denna gången. Absolut ingenting står i vägen. Total frihet. Total FRIHET. Den känsla kan ingenting mäta sig med.




Så ni kan ju förstå tomhetskänslan som infann sig som ett brev på posten när jag vaknade i min bäddsoffa i mitt föräldrahem och inser att världen kanske blir mindre och mindre, men Brooklyn Bridge befinner sig fortfarande väldigt längt bort.