If it's not forever, if it's just tonight

Jag och Elle ska på kalas hos hennes vegankusin på Östermalm ikväll. Hon är i duschen och jag sitter och lyssnar på töntig men rolig popmusik. När vi vaknade i eftermiddags (!) efter gårdagens bravader gick vi och satte oss på Elles stammisfik och åt den kanske godaste blåbärspaj jag någonsin ätit. Dränkt i vaniljsås. Perfekt botgöring för den stackars bakismagen.

Det var kallt idag. Soligt men jättekallt. Mina ögon rann på vägen hem från fiket. Det gör de alltid när det är kallt eller minsta lilla vind ute. Jag har lärt mig att leva med det. Eller berättade om hur hon för inte så länge sedan stod och storgrät på en buss bakom sina solglasögon och när hon väl tog av sig glasögonen för att torka bort imman och tårarna såg hon att hon hade hela bussen som publik. Jag kom och tänka på hur det var när man var liten. När de söta gamla tanterna kom fram och frågade varför man var ledsen och ens stora sorg och problem var att man inte hittade sin mamma som stod i gången bredvid och handlade mellanmjölk.

Nu för tiden är de flesta "söta tanter" jag träffar på gnälliga och fulla av fördomar.

Det kanske inte var bättre förr, men kanske var det lite lättare?

Nu är Elle ute ur duschen och N'Sync spelas för fullt. Det är dags att peppa till sig.