Malmö. Känslor flödar och samtalen blir djupare och djupare. Jag träffas kompisar från förr och myser av känslan att de finns kvar, att vi fortfarande känner av och älskar varandra oavsett vad vi gått igenom. Det är de som räknas. Soldaterna som står kvar i första ledet. Om ett par timmar ska jag träffa X. Vi strider inte i varandras legioner längre. Förhoppningsvis kan vi klara en kväll tillsammans utan att vara sårande. Det har gått ett halvår sedan vi sågs sist. Den som lever får se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar