Because the night ws made for us

As promised

Januari 2009
Året inleddes på Irland. Med Elle. Efter en kidnappning av våra grannar i medelåldern rumlade och tumlade vi hem. Jag jobbade på, längtade lite hem. Det regnade och snöade om vartannat. Jag, Elle och fransyskan försökte ha det så mysigt som möjligt. Den lilla holländskan hade flyttat hem till sverige igen, och det kändes lite tomt. Ett par veckor in flyttade även Elle tillbaka till hemlandet. Tveksamma beslut fattades och veckan kretsade kring Whelans och efterfester.


februari 2009
Mamma, syster och moster kom och hälsade på mig. det var kallt och min vita rock fick mig att känna mig som ett kylskåp. Jag fick sparken och började fundera på hur det skulle vara att komma tillbaka till sverige. Jag blev uppraggad av en man som erbjöd mig studiotid och ett mycket suspekt "värdinne"jobb. Jag tackade nej och ignorerade hans försök att ta kontakt på småtimmarna ca tre gånger i veckan. Jag var glad, men bekymrad. Världens ekonomiska nedgång drabbade Irland hårt och många av mina vänner stod, som jag själv, utan jobb. Vi längtade bort. Fransyskan och jag blev mer och mer förtrogna. En kväll drack jag vin och bokade biljetten hem till Sverige. Fransyskan grät. Jag klippte hennes hår med en kökssax och lyssnade på Justice.


Mars 2009
Jag gick på bal. I malmö fixade tjejerna mitt hår. Tre timmars smärta.
Jag och min bror hängde jämt och ständigt. Hade middagar, utekvällar, filmmys och fikor. Jag träffade vänner, bodde på mina föräldrars soffa och var allmänt omotiverad.


April 2009
Jag gick på "fantomen på operan" fest och hade strumpeband på låret. Fick en kakburk. En mindre vettig sådan. M:elle F kom till malmö och hon, jag och K gick på Maria Stuart. Hipps miljonsatsning. Vi smet ut i pausen eftersom vi hellre drack öl på det där italienska stället i gränden än att genomlida en akt till. Mycket fest utan att förstå varför. Jag åkte upp till Stockholm och bodde på Elles soffa i ett par veckor. Jag kände mig i vägen och jobbig, men hittade en kärlek för huvudstaden och att äta middag med Elle nästan varje kväll var inte fel alls.

Maj 2009
Jag åkte hem till Skåne i en vecka innan Stockholm ringde tillbaka mig med jobberbjudande. Jag gick på en intervju som kallades för en audition. Blev medbjuden till en fest på Scenskolan. Tittade på en mustaschprydd flickas preformanceuppträdande och försökte hänga med till Single Ladies alla dansmoves på storbildsTVn. Jag läste Dagboken och skrev ner alla tankar i ett block där jag bytte handstil på varannan sida. Kom på att jag varken är vänsterhänt eller högerhänt. Kom på att det kan var mycket praktiskt.



Juni 2009
Jag kom igång med jobbet ordentligt. Lekte mycket med Snygg, Barsk, Snäll och Harpan. Flyttade ihop med Bartendern och åt ute varenda lediga dag. Drack drinkar varenda kväll och vände upp och ner på hela dygnet. Jag jobbade 65 timmar i veckan och trivdes enormt bra. Jag blev brun och vande mig vid min limegröna jobbskjorta. Jag fick hundra nya kompisar på facebook som resultat av kompisar med enorma kontaktnät. Jag försummade min framtid och levde i nuet.



Juli 2009
Jag jobbade lika mycket och lika hårt som i Juni. Jag trivdes lika bra. Jag och Snygg connectade. Jag och Barsk blev ler och långhalm. Jag hade svårt för att hålla kontakten med någon annan kompis förutom de jag jobbade med. Jag drack fler drinkar, drog hem ofantliga summor i drickspengar och sparade inte ett öre. Shoppade, drack och levde livet. Jag försummade min framtid och levde i nuet. Fortfarande.



Augusti 2009
Säsongen led mot sitt slut och bostadslösheten och arbetslösheten närmade sig med stormsteg. Jobb var lättare att fixa än bostad. Jag blev uppraggad av en modellargentur och blev kallad till castings och möjlighet till signing. Jag hostade en kräftskiva och fick en varning från hyresnämnden. Vi hade personalfest på Gay-Båten och Harpan blev min partner in crime. Vi besvärade Snygg och hade sms-maraton som fick min telefonräkning att skjuta i höjden. Augusti var förövrigt en vansinnig månad.



September 2009
Jag fyllde år och gick på gala. 600 människor ställde sig upp och sjöng för mig efter en uppmaning från en man på scenen som jag inte tror att jag känner, men som tydligen tyckte att jag skulle ha det. Jag köpte en röd mössa och ett par killjeans. Jag fick ett nytt jobb och jobbade min sista dagar på mitt gamla kära. Snygg kysste mig på avslutningskvällen och jag flyttade in hos Harpan.



Oktober 2009
Mitt nya gamla jobb kom igång och jag började knackigt komma in i det nya gänget. Jag gick på en bisarr modellcasting och gick omkring och nynnande "gucci gucci prada prada". Harpan var min nya trygghet och varje söndag fick jag följa med honom till gay-båten för att dansa med carolas bakgrundsdansare och dricka champagne. När Barsk fick ett jobb på båten beseglades våra öden. Jag kände mig fantastiskt felplacerad på en fest i strängnäs och kom fram till att om Hassan hade gjort slag i saken och sprängt stället i luften hade jag kanske inte sörjt överdrivet mycket.



November 2009
Jag jobbade mest. Var pank och fick i slutet av månaden min lägenhet. Jag drömde om att frisören blonderade mitt hår. Tre nätter i rad.



December 2009
Flyttade in på riktigt. Sörjde Barsks flytt. Hade vinkvällar i mitt vardagsrum. Sleepover med M:elle F. Långa nattliga samtal med gamla vänner från förr. Harpan kom över och tittade på Bonde Söker Fru och So You Think You Can Dance. Jag fick ett par dagar ledigt över jul och flög ner till skåne eftersom det var för dyrt att vara miljövänlig. Lärde känna min stammisar bättre och blev bjuden på drinkar av han som jobbar som bartender två dörrar längre bort. Jag drömde om mina kusiner och släktingar i USA. Fyra nätter i rad. Såg det som ett tecken. På vad är fortfarande odefinerat. På juldagen följde syster med upp och firade nyår, men blev sjuk vilket resulterade i en lugn hemmakväll och en kidnappning av mina grannar.... vänta nu... här har jag varit förut...

Mixtapes with Kate Bush

Jag tänkte mig att mitt nästa inlägg skulle bli ett såntdär som alla gör överallt. Skriver om året och publicerar massa bilder och sammanfattar och blickar framåt. Men nu sitter jag på jobbet utan bilder till hands, så det får vänta.

När jag lämnade min underbara fina varma säng imorse var det inte direkt med glädje och livslust. Nej. det var mer en mordisk ace som gick upp. Tittade sig själv i spegeln, muttrade något i stil med "jagskiteridet", slängde på sig joggingbyxorna och stack ut. Väl framme vid jobbet åt jag frukost med Newbie. det var trevligt. Hon hade haft en lugn morgon och det var ganska mysigt att sitta på sin egen arbetsplats och bara softa till det lite. Fem minuter senare önskade jag att jag hade ringt och sjukat mig. Kylen gick sönder, leveranser dök aldrig upp, gäster var otrevliga och när diskmaskinen bestämde sig för att strejka bestämde jag mig för att det var dags att tycka lite synd om mig själv och sura med en kanelbulle på kontoret, samtidigt som jag lämnade ett mycket irriterat brev till min chef gällande ansvarsutdelning, befodring utan löneförhöjning och en fin arbetsmiljö som det går att jobba i. S ringde. Frågade om jag hade satt i kontakten i kylen. Ibland åker den ut när städaren är där nere och moppar. Jag gick upp och satte i kontakten. Kylen och diskmaskinen gick igång simultant. Jag gick in på kontoret igen och rev mitt brev till chefen.

Nu är Dre här, jag äter middag och slutar om en och en halv timme. Då ska jag hem, duscha varmt, måla tånaglarna, lyssna på musik och koka té.
Jag älskar min lägenhet.

Igår blev jag meddragen till Tech Noir på Kolingsborg. Jag var livrädd. I kön in såg jag en kille med kattögon som stod och pratade med en kille i gasmask och när vi var klara i garderoben blev vi nedfösta i källarrummet och där var det värsta hårdtechno/trance/synth-grejen med skrik, folk som såg ut som vampyrer och lata bartenders. Jag och mina sneakers stannade i en och en halv timme. Sen var det läge att dra. The rest is, som vi brukar säga, History.

Jag återkommer med bilder. Förhoppningsvis snart.


-SheShep

djubbi-djubbi-jul igen

Allt för att inte packa. Kanske hinner jag med det i nyhetspausen. Som visst började nu. Ojdå. Jag borde tvätta håret innan också. Jag kommer inte hinna hem om efter jobbet. Jobb från morgon till eftermiddag, adventsstök hos Ängel direkt. Spetsad glögg. Och runt kl 20 är det dags för mig att ta mig ut till Arlanda för att vid midnatt bli upphämtad av världens bäste bror på Sturup. Det kommer bli en stressig jul. Men en fantastiskt fin. Det vet jag. Jag kommer vara med familjen jag saknar så mycket, på landstället jag inte sett på år och dar. Sen att det är givet att jag kommer bli pikad, trakasserad och hånad av min farmor, det får jag ta. Jag har vanan inne och hoppet är ju det sista som lämnar. Kanske är hon snäll i år. Kanske.

Try a little tenderness

Min favoritlåt denna jul. Helt fantastisk.

På tal om Otis Redding snubblade jag över en inspelning av Try a Little Tenderness som framfördes av Chris Brown. Ironiskt att han senare misshandlade sin flickvän nära till medvetslöshet.

Folk fortsätter att förvåna mig och motsäga sig själva.

I huvudet på A. Malkovich

• Varför ser Hötorget ut som ett jättestort badrum? Vem vill tänka på vatten när man åker under jord liksom? Är det verkligen den känslan man strävat efter eller har man varit ute efter något annat men i så fall vad? Blått, Aqua och vitt kakel. Precis som ett badrum. Bara golvvärme som saknas. Vart är kranen liksom? Haha, vad roligt det hade varit om de hade löpt hela linan ut och satt dit en stor jävla dusch med tillhörande draperi. Och ett handfat. Toalett hade kanske varit att ta i Man vet ju precis hur det skulle sluta. Eller inte. Kanske inte helt fräscht av mig att tänka på bajs när jag åker kommunalt. Varför får Hörtorget mig att tänka på avföring?

• Hur samlades så många rasister i Trelleborg? Hur gick det till och varför? Nej det är inte Trelleborg.. Vad heter det? Vellinge! Undrar om det är många rasister som åker fel. Hamnar i Vällingby istället när de ska gå på sina möten och hata. Haha. Vad snopet. Det är nog inte lika många rasister i Vällingby. Måste blivit tomma möten… tar man med sina barn till sådana möten, eller är rasistiska föräldrar likadana som mina föräldrar när det kommer till att låta barnen bestämma vad de tycker själva? Jag vet ju fortfarande inte hur mamma och pappa röstar. De tog alltid andra sidan i diskussioner så jag skulle lära mig att argumentera och stå upp för det jag tyckte. Fast sen är ju inte mina föräldrar rasister heller. Om de var det kanske jag hade… bott i vellinge? Jag föddes ju inte så långt ifrån. Men å andra sidan flyttade vi ju därifrån illa kvickt. Vellinge…. Hur tänkte man där liksom?

• Varför vill inte bibelförsäljare och predikanter låta ett nej vara ett nej och gå snällt när jag ber dem och säger att jag inte är intresserad? Jordens undergång ligger i allas intresse och du vill väl bli mottagen av Gud när du skickas vidare till livet efter detta? Sen när har det gått bra att övertala folk in i en religion? Korstågen gick väl sådär… och de är dessutom slut. Med några århundraden till marginal. Och om man kommer till ett liv efter detta, vad gör Gud där då? Han lär väl ha fullt upp. Om jorden går under kommer många kola samtidigt och då kommer väl knappast Gud att ha tid för en privat visning och rundtur? Och vart skulle jag i så fall leva om jorden kommer gå under. Då finns det ju ingen vits med ett liv efter detta. I himmelen? Om det regnar då? Det regnar inte i himmelen? Då kommer ju inget växa och så kommer vi alla dö i alla fall. Igen. Det låter ju inte speciellt inspirerande, det får du hålla med om...

• Varför valde Orup att kalla sig själv för Orup när han heter typ Thomas? Var Tompan upptaget? ”Oooooch det där var ’hellre jagad av varger’ med Tompan, Ni lyssnar på…” När han var gift med Sofia, kallade de varandra för Orup och Soffipropp? Antagligen inte men vad konstigt att inte kalla Orup för Orup. Thomas… Tilltalar drottningen och kungen varandra vid namn? Undrar om de blir lite kärvänliga och gullar till det lite..? Silvan och Kalle. Silvan… heter inte det byggvaruhuset Silvan? Kanske inte så snällt att kalla henne för det då. Hej IKEA liksom…

• Varför finns det fortfarande högkriminella områden? Om alla vet att det finns ett sånt, borde inte det vara fixat vid detta laget? Och är det inte jättedumt av någon som söker utföra kriminella handlingar att söka sig till ett sådant område? Där alla redan är på helspänn, menar jag. Vore det inte sjukt mer taktiskt med en högkrimenll turné?

• Varför finns det fortfarande debatter och diskussioner om saker som homosexuellas rättigheter? Och varför i hela friden kallas det för ett känsligt ämne? Om man kallar det för ett ”känsligt ämne”, menar man inte då på någon slags gråzon? att det inte finns ett rätt eller fel.? Jag vet inte, men om det finns en sida som anser att ens sexuella läggning ska ge en mer eller mindre rättigheter än andra, då anser jag att det verkligen finns ett stort jävla fel. Och det är verkligen inte känsligt alls. Bara ointelligent och dumt.

• Vem kom på att man skulle blanda kaviar och mjukost? Hur hög var man då?

• Det här med att klottra grejer på väggar och dörrar på nattklubbars toaletter. Varför? Det står ju aldrig något egentligen upplysande. ”LISA HAR LEGAT MED SEXHUNDRA KILLAR PÅ VÅR SKOLA! HON ÄR EN HOOOORAAA!!!” Jaha… undrar vem Lisa är. Och på vilken skola vill sexhundra killar gladeligen bli bukisar? Det måste vara en jävligt stor skola. Lisa lär ju inte ha legat med ALLA killar på skolan. Säg en tredjedel och du är generös, statistiskt. Då går man alltså på en skola med runt 1 800 killar i ungefär samma åldrar. Lika många tjejer. Och sen lika många som är bra mycket äldre och yngre som Lisa kanske inte har satt tänderna i. So to speak. Och de säger ju att man aldrig är så unik som man tror. Att vad du är gör så har andra gjort det före dig… det måste vara ett jäkla snitt på liggande i den där skolan. Och har Lisa verkligen tagit betalt av alla killar? Om inte kan man ju inte kalla henne för en hora… Jag hoppas verkligen att lärarna delar ute kondomer på biologilektionerna och att alla är info… FAN toapappret är slut! Det borde finnas extra i varje bås, varför gör det aldrig det när man behöver det? Det kanske alltid är någon som behöver det någonstans. Satans massa toapapper man hade behövt för att… aja. Jag får dropptorka. Känns ju superfräscht… Vad var det nu jag tänkte på…?

Those little things that only I know. Those are the things that make you mine.

Varje gång jag jobbar med min chef känner jag min saknad av dialekt och en självklar rot. Min chef pratar på bredaste göteborgskan och har ett självklart ursprung som hon håller med högt huvud. Själv får jag alltid förklara mig.
-Vart är du ifrån då?
-Jaså?? Men herregud DET hörs verkligen inte.
Jag känner en liten hemlig längtan att bre på. Att smila stort och lägga på någon dialekt som låter sådär lite charmigt enfaldig. Men det gör jag inte. Det som inte kommer naturligt får jag lägga i en låda och spara till andra tillfällen. Tids nog får jag säkerligen användning för det mesta.

Mitt jobb är hjärndödande och jag börjar längta bort igen. Ett halvår efter flytten till hufvudstaden och jag går i tankar om att lämna. Säga vad man vill, men punktlig är jag i alla fall.

Elle kallar mig Fröken Freud i hennes senaste inlägg. Jag hävdar bestämt att om jag inte hade vänner som var så freudianska hade jag helt och hållet sluppit göra amatörmässiga och ibland skrämmande precisa psykoanalyser som oftast är att peka ut det uppenbara.

Klockan är 22 och om åtta timmar sk jag vara tillbaka på jobbet och göra samma sak om och om igen.

Slentrian - Here I come.