Take this waltz

Jag går från att ena dagen var hur motiverad och peppad som helst, till en dag i apatins tecken då jag bara vill sova och sova i dagar. Inte tänka, inte göra någonting. Idag är en halvapatisk dag, vilket är bättre än en helt apatiskt, det är sant, men det bästa vore kanske en sådan dag när man hoppar ur sängen till melodin av my sharona. Inte idag, men som sagt. Det kunde vara värre.


I söndags var sista dagen på jobbet och även sista kvällen ute med samma gäng. Uppe klubblokalen spelades Gyllene Tider vid ett tillfälle. Det är över nu. Snygg böjde sig fram och viskade i mitt öra, sedan stod han, jag, barsk och Snäll med armarna om varandra i en ring och tackade på vårt eget sätt. Dream Team. Sen tog vi ett steg tillbaka, Snäll och Snygg sade i unisont gud vad jag hatar gyllene tider och vi lämnade i samlat trupp dansgolvet.

Det är något fint med avslut. När det är lyckade sådana. Jag hatar att ta farväl, men det behövde jag inte göra här. Vi vet vilka vi är som kommer hålla ihop. Kanske inte lika ofta, inte lika intensivt, men vi finns kvar. Ett är slut, ett annat börjar.

Jag tänkte vara snygg och rockig idag. Sitta i solen med mitt kaffe och förbereda mig för Prövningen. Det hade funkat bättre om det inte regnade.