My Funny Valentine

Jag tänkte börja med förklaringar och förtydliganden. Ni kan gå tillbaka till början när allt blir för kryptiskt och luddigt. När det blir svårt att skilja människorna i mitt liv åt. Då finns De här till Ert förfogande.

3 - Min närmaste. Mitt kött och blod. Min bror som på senare år hela tiden står mig närmare och närmare. Mitt oupphörliga stöd och trygghet i det som förut var min vardag. Som nu fattas mig oerhört. (Svägerskan - Hans bättre hälft och min flitiga kollega som jag i många långa timmar svurit med, svettats med, gråtit med och till slut firat vår lilla seger tillsammans med.).
A/a./Ace - Det är jag själv. Det sistnämnda "smeknamnet" fick jag av en berusad man för snart två år sedan, och det är nog bara Elle som fortfarande kommer ihåg det (ibland skriver hon det på lappar och kuvert till mig), men på många sätt är det kanske ett passande namn. Och så låter det lite häftigt också.
Den Otippade - Min Kakburk som har lite svårt att bestämma sig. Ska locket vara på eller av? Jag försöker hålla locket på när jag nu inte finns kvar i samma land som Den Otippade, men ibland är det svårt. Speciellt sena kvällar, då jag blir sentimental och år lite hemlängtan och han bildligt talat erbjuder sin axel till stöd. Då är det inte lika lätt att vara ensam och stark. Och sen det faktum att han är otippad, ja... det blir väl aldrig riktigt som man tänkt sig?
E - Min Saknad. Före detta sambo som lämnade oss för att återvända till Sverige i oktober förra året. (E har ett X som jag har för vana att springa in i när jag är inne i stan. Han är lång och snäll) E ska ut på långresa snart, men kommer hit för lite kvalitetstid med jämna mellanrum.
Elle - Min Underbara. Som i vått och torrt varit min följeslagare sedan vi började arbeta tillsammans med fester och skratt som betalningsmedel (Kakburkar - Vårt koncept som innefattar män. Kakburken är hela alltet, Kakan är själva mannen och att äta eller inte äta är kanske att ganska talande uttryck). Elle är lik mig i många avseenden. Livrädd för relationer och för allting som har en bindningstid, rastlös och lite överallt. Men hon är också mycket jag inte är. Blond till exempel. I två fina månader bodde hon här borta med mig, men återvände till rötterna och Huvudstaden för lite mer än en månad sedan. Hon saknas.
Fransyskan - Mitt Hem. Fransyskan är en av mina sambos här på andra sidan havet. Och antagligen den jag nämner mest. Det andra två håller till lite på sin egen kant medan jag och Fransyskan lagar mat och dricker vin. Förutom att vara fransk är Fransyskan lite av min klippa. Hon håller koll och i ordning. Hon är cynisk och ironisk precis som jag. Hon har ett fantastiskt lockigt hår som jag alltid avundats henne, fast som hon alltid hatat. När hon var liten blev hon retad och kallad för Pudel, och varje gång hon ser sig själv i spegeln och märker att hon är skitsnygg tror jag hon känner en liten våg av triumf. Hon skulle aldrig erkänna det, men den finns där i hennes ögon.
Före detta Misstag - Mitt före detta misstag som jag gillar att använda som exempel när jag ska råda folk. Och som avskräckande exempel när jag vill skrämma dem till bättre tankar.
Joe - Min kära. Vi bor här i samma stad i ett nytt land. Sedan jag var nio har hon funnits i ytterkanten och i mitten av mitt liv (P - Hennes pojkvän). Joe är upptagen av mycket och lite många gånger, men har ett fint hjärta och försöker göra rum i detta åt alla som kommer i hennes väg. Det är en fin egenskap.
K - Min fantastiska. K är superkvinnan i mitt liv. Underbara kvällar har spenderats i hennes och vinets sällskap. K har tagit youtube och gjort det till en konst. Vi mailar varandra, skickar musikklipp och tävlar om vem som egentligen är mest tragisk och har mest rätt att få en Norénpjäs skriven om sitt liv. K brukar vinna. Inte för att hennes liv är mer tragiskt än någon annans, men hon är skicklig med att sätta musik på de bittra orden hon yttrar. Klippet i början av inlägget är från henne. Skickat till mig på alla hjärtans dag med texten Jag vet att det är under bältet på så många vis, men vafan.
M:elle F - Min fina. I lite mer än två år har hon funnits hos mig. Inte fysiskt alltid men alltid närvarande. M.elle F har många gånger visat sig vara lite av min bättre hälft och inspirerar min kreativitet och min pepp så många gånger. Lika många gånger har det dock visat sig att vår vänskap inte bara är bra för varandra. Vi har en tendens att egga upp varandra till besatthet över småsaker eller händelser. Personer fiktiva som verkliga är vi också duktiga att snöa in varandra på. Ekonomiskt sätt är vi varandras mardrömmar och borde hålla oss så långt bort från varandra vi bara kan. Sist vi pratades vid hetsade jag stackars M:elle F till att köpa flygbiljetter hit och hålla mig sällskap över påskveckan. Det är på den nivån lagd ribba ligger.
Miranda - Min härliga. En trogen vän som får mig att skratta som ingen annan. Miranda är en av de människorna jag kan vara ifrån långa perioder i sträck, för att sedan träffa månader senare och upptäcka att ingenting förändrats mellan oss. Att vi fortfarande har våra skämt och minnen, språk som vi lätt läser av och förmågan att kunna sitta tysta med varandra. Även om denna övning inte sker speciellt ofta. Vi har alltid rätt mycket prat att ta oss igenom.
Norrlands Guld - Min Vackra vän. Både utanpå och inuti. Norrlands Guld och jag firar våra årsdagar på nyårsafton, och därför är det lite svårt att se alla raketer och inte tänka på henne. Norrlands Guld flyttade iväg och blev musiker, fastän jag knappt visste att hon kunde spela gitarr. Men vi vet annat om varandra som kanske är värt lite mer. Men det var ändå en ganska stor chock.
V - Min förra. V är numera ett väldigt avslutat kapitel, men jag har märkt att han med jämna mellanrum gillar att komma tillbaka igen. V har ett utseende som passar in på många människor och därför är han svår att förtränga när han väl gjort sig påmind igen, och helt plötsligt ser man honom överallt. Han är lik skådisarna på TV, människorna på stan, pratar likadant som radiopratarna i p3 etc. Ganska tröttsamt efter ett tag.
Vänninan - Min morgonpigga som jag inte tålde i början, men som med tidens tand blivit en del av det gamla och trygga. Vänninan röker som en bortsbindare och har den där coola jazziga rösten som någon som druckit wiskey och rökt cigarrer lite för länge kan få. Men hon är totalt tondöv. Vänninan är snygg på ett charmigt sätt. Inga klassiska drag eller linjer, men det är något med glimten i ögat och smilgroparna som gör att hon vänder huvuden när hon går. Och det som är charmigast är kanske att hon är helt omedveten om det själv.

Ja. Det kan ha varit alla, men troligen har jag glömt både en och sju. Tacka vet jag redigering. När man faktiskt kan vara efterklok och gå in och "förbättra" lite allt eftersom.

Och nu ska jag nog ta och laga lite mat tillsammans med min fransyska som sitter och pratar franska i sin telefon. Det låter sofistikerat. Jag önskar att jag kunde. Fransyskan säger att jag borde byta min amerikanskengelska dialekt till den brittiska jag gör när jag larvar mig. Hon säger att den om något låter sofistikerad.

Hon kanske har rätt. Jag känner mig lite bättre när jag använder den, men jag tror att folk här borta skulle börja bli förvirrade om jag helt plötsligt byter.

Oh Dear.

-SheShep