Louis Vuitton Dime Night

Syster Min ringde igår med nerver och förväntan i rösten. Kuvertet som damp ner i Familjens brevinkast innehöll ett glatt besked och till hösten väntar en flytt till USA för hennes del. Jag kände mig uråldrig när jag efter alla gratulationer och utrop kläckte ur mig Herregud vad du blivit gammal! Hon fnissade och instämde och påminde mig sen om att hon är 16 och ett år äldre än jag var när jag flyttade hemifrån. Men det var inom Sverige tänkte jag för mig själv, och blev lite småledsen över att jag missat så mycket viktig tid i min systers liv. Tänkte på hur ledsen och uttråkad hon varit med livet när hon ringt på sistone. Denna flytten är nog en bra sak. Hon sa att hon hade svårt att tänka sig att det inte kan bli en förbättring.
Hon är 16 och tror att hon är vuxen, precis som alla andra 16-åringar. Hon är 16 och tror att hon är världsvan, att hon vet om livet. Jag är fem år äldre och börjar först nu inse att det aldrig tar slut. Man har aldrig slut på "första gånger", folk slutar aldrig att förvåna en och man fortsätter alltid att hoppas på att det kanske blir lättare ju äldre man blir. När man "vant" sig. Men det gör man kanske aldrig...

I samband med Louis Vuitton kampanjen med Madonna ser jag bilderna i varenda tidning jag köper och under står det alltid något i stil med Liksom vin och Madonna, blir LV också bara bättre med åldern. Men när Syster Min frågar mig när det blir lättare, då vet jag plötsligt inte alls vad jag ska svara.